Ny månad och ny utmaning. Det börjar att ljusna vad gäller det jag skrev om i förra inlägget. Utmaningen som kommer denna månaden passar mycket bra i och med att det har varit svåra tider.
Att säga ja
Det är väldigt lätt för mig att säga nej till allting när det är jobbigt, och istället kura ihop mig i fosterställning och vänta på katastrofen. En katastrof som i många fall inte händer och då sitter jag där och har slösat bort många värdefulla timmar. "Hur många dagar har jag lämnat att försvinna, när jag förbannat att de fanns?" som Nordman sjunger i "Be mig".
Det är lätt att det är skulle bli kvällstidningshurtigt "Jag ska säga Ja till nyttig mat, till träning osv" men jag väljer istället att våga säga ja och rubba cirklarna lite :)
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
onsdag, april 02, 2014
måndag, mars 31, 2014
"Chaos is a ladder" om den röriga Mars
Mars har varit en skitmånad. Så, då var det sagt. Jag kan inte berätta detaljer, men det är rörigt och ovisst på jobbet och energierna har varit fruktansvärda. Den negativa energin och pressen som ovisshet innebär har satt sig i min nacke och mitt huvud i form av spänningshuvudvärk.
Närvaron och målet har det ju gått si och så med. Det är liksom ingen njutning att vara närvarande när du har mordiskt ont i nacken och gråter på grund av det.
I röran för att reda ut om detta är någon slags kosmiskt straff (jag som varken sprängt Alderaan eller ens retat upp en sketen Dalek) eller Universums sätt att säga att det är dags att söka sig vidare så försöker jag att resonera som Littlefinger i "Game of Thrones" "Chaos isn't a pit. Chaos is a ladder" och komma ihåg att kaosstjärnan har pilar som pekar åt alla håll men det är svårt.
Musiken blir klassisk-från Holsts planetsvit. Den passande "Mars-the bringer of war".
Närvaron och målet har det ju gått si och så med. Det är liksom ingen njutning att vara närvarande när du har mordiskt ont i nacken och gråter på grund av det.
I röran för att reda ut om detta är någon slags kosmiskt straff (jag som varken sprängt Alderaan eller ens retat upp en sketen Dalek) eller Universums sätt att säga att det är dags att söka sig vidare så försöker jag att resonera som Littlefinger i "Game of Thrones" "Chaos isn't a pit. Chaos is a ladder" och komma ihåg att kaosstjärnan har pilar som pekar åt alla håll men det är svårt.
Musiken blir klassisk-från Holsts planetsvit. Den passande "Mars-the bringer of war".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)