Ljusare tider

För er som inte hört det så har jag fått ett jobb till:) Det är som personlig assistent det med men det kommer troligen bli annorlunda. Jag är inställd på att få arbeta stenhårt men det kommer förhoppningsvis bli bra.

Imorgon reser jag med mina vänner till Örnsköldsvik för att gå på Star Wars. Himla skoj att få åka iväg över dagen.

Är också jätteglad för en av mina favoritbloggare CC har nominerat mig som en av sina favoritbloggar. Så här år nomineringen till:

1. Den nominerade får lägga upp bilden på hans/hennes blogg

2. Länka till personen du fick den ifrån

3. Nominera minst 7 andra.

4. Länka till dom i inlägget.

5. Lämna ett meddelande på den nominerades blogg.

Så här kommer sju favoriter-utan inbördes ordning:

Vampireslave

Skriver grymt skönt om sitt vardagsliv. Alltid läsvärt. Som bonus får man bilder på bloggosfärens sötaste bebis

Det mörka hotet

Under den läskiga titeln döljer sig en mild och vänlig man med ett spännande perspektiv på livet.Han skriver levande och ibland når det episka höjder. Missa inte när han behandlar ämnet sport

The Witch

Att jag har följt denna blogg i äver 6 år säger väl allt. En skön Uppsala-kvinna som brinner för ett flertal saker-hon håller också på med en bok.

Icka's värld

Jättego kompis som alltid finns där och t.o.m står ut med min göteborgshumor

Milo

En fantastisk inspirerande kvinna som jag också följt länge. Är avundsjuk på hennes kreativitet. Allt hn tar i blir vackert. Bl.a. gör hon fantastiska kort

Big mama

Vi möttes genom en gemensam beundran för Joacim Cans röst. Hon är en av Göteborgs skönaste personligheter och skriver med humor:)

Självgodhet är också en godhet

Wånkan skriver om sitt nya hälsosammare liv i radhus med sambo och katt. Här är det fart, fläkt och humor.

Spegelboken

Innerlig reflektiv blogg om bl.a. andlighet och wicca. Kolla in hennes andra sidor med-de bågnar av inspiration

Pain de Martin

En spännande tema-blogg om bröd. Martin har sporrat mig att börja med surdeg

Ofiltrerat

Som ölsnobb måste jag ju länka till en svensk ölblogg. Blir sugen

Savage Heart

Klart Göteborgs mest underskattade rockband ska ha sista platsen

Innerst inne är vi alla hårdrockare

Förra blogg-inlägget skrevs i affekt. När jag läst era inlägg och även läst igenom var jag skrivit inser jag att mitt budskap inte gick fram. Jag hoppas ingen tog det som att ni som inte bär attributen har mindre till musiken, för det har ni verkligen inte. Ju fler som lyssnar på hårdrock desto bättre. Vad gäller attributen så säger jag som Melker som ledde "Rundgång" : en riktig hårdrockare har nitarna runt hjärtat.

Jag tycker fortfarande det är roligast med yttre attribut också (det tänker jag inte ge mig på) men om ni är hårdrockare eller inte avgör ni själva. Det som är synd är att det är svårare att hitta likasinnade om man inte ser det utanpå;) Och ni som inte bär yttre attribut-är det av eget fritt val har ni min respekt och välsignelse, är det för att ni inte törs så hoppas jag att ni finner styrkan att bära det:)

Nu tycker jag vi begraver eventuella stridsyxor tillsammans med uttrycket "true metal" och går ut och njuter av världs bästa musik-hårdrock, tack för ordet!

True metal?

Hamnade i en diskussion på nätet om varför metalkillar ofta är tillsammans med vanliga tjejer. Jag slängde in frågan varför man så sällan ser det omvända fenomenet-metaltjejer med vanliga grabbar. Hamnade då i en evighetsdiskussion med en tjej som inte verkade förstå vad diskussionen handlade om. Hon verkade desstuom desperat på att få ingå i hårdrocksgemenskapen , eftersom hon verkade grymt irriterad på min åsikt att man åtminstone bör ha något yttre attribut för att kalla sig hårdrockare. Hon hävdade att alla som lyssnar på hårdrock är hårdrockare och jag höll inte med (däremot är alla som gillar hårdrock välkomna). Det var länge sedan jag blev så uppeldad, det var nära att jag bannade mig från relationsforumet på egen begäran. Lyckades iaf hålla mig från att skriva ngt alltför otrevligt, och till slut reagerade admin och låste tråden.

Ikväll hamnade jag i den andra delen av skalan. Brandon Lee skrev ett inlägg som fick mig att skratta gott (hur sätter man öronproppar på en trattkantarell? jag var sjuk den dagen på biologin) som i korthet förklarade att Joacim Cans är en sabla sellout och hans hårdrockshjärta har slutat slå. Se där-man får tydligen inte ha någon kontakt med världen utanför om man vill vara metal.

Mötet med motsaserna fick mig att fundera lite. Måste det vara antingen "Har du hört 'Run to the hills' utan att kräkas är du hårdrockare" eller "Lyssnar du inte på bara obskyra band är du inte metal". Som jag ser det kan man säga så här:

Lyssnar du på musiken-gillar du hårdrock
Lyssnar på musiken+kör stilen-är du hårdrockare
bara stilen ingen musik-poser

Morbid Angel

Veckans måndagsmetal blir "God of emptiness" med Morbid Angel. Ovanligt hård metal för att vara jag men tycker den här låten är oerhört skön.

Det börjar bli komiskt...

Knappt hinner jag kommentera expressen kommentar till "Team Cans" så skriver de en artikel till. Nu börjar det bli riktigt festligt på tragikomiskt kvällstidnings-manér. "Team får stå åt sidan för Hammerfall!" Ja, oh vad konstigt;-) Kära kvällstidningar, jag riktigt ser hur Joacim Cans traksar omkring i Göteborg med pannan i djupa veck "Jag har en kul grej jag gjort sedan i våras-sedan har jag bandet jag sjungit på heltid med i över tio år som är mitt levebröd och också kul-vilket ska jag välja? Oj oj oj, vad svårt det blev....";)

Jag tror alla med en IQ över en trattkantarell förstår hans val. Fortsätter den här "följetongen" finns nog risken att jag sitter och skrattar högt vid laptopen

Metal som friskvård

Martin Carlsson i Expressen tycker vi hårdrockare ska resa oss på löneförhandlingarna och kräva mer lön så vi kan utnyttja den friskvård ett hårdrocks-gig är samt övertala chefen att ställa in julbordet och ta med sina löneslavar/anställda på Vince Neil eller Motörhead istället. Ni som vill forska i detta kan läsa här.

Texten är förvisso skrivet med glimten i ögat, men jag tycker han har en poäng. Kultur i alla former är ju oerhört läkande, och förebyggande. Själv har jag som ni läsare märkt, använt hårdrock både som "anger management" och mot hjärtesorg. Kanske dags att vidga kriterierna för friskvård?

Någon som kanske kommer att behöva lite avslappning efter nästa år är Joacim Cans, som expressen rapporterar kommer ha svårt att hinna med sin kör nästa år, eftersom han har mycket med Hammerfall. I sann kvällspress-anda målas detta upp som en "svik-och-snyft"-historia. Själv tror jag dock att det kommer att gå hyggligt för kören ändå. I tidigare artiklar har ju Joacim sagt att han kommer att fortsätta hjälpa dem, om än lite mer i bakgrunden. Och alla i kören är ju vuxna människor så jag tror de förstår. De har ju också jobb/studier/livet vid sidan om som måste pusslas ihop med kören, då är det ju inte konstigt om Joacim måste ta hänsyn til sitt?

Inkbash

Igår var det så dags för besök på Inkbash. Jag passade dessutom på att ha säsongspremiär för min älskade skinnrock:) Mötte upp mitt sällskap, mkt passade var min hammarhaj-tatuerings moder med (alltså tjejen som ritade de. Hon och mitt andra sällskap hade aldrig träffats förut men de gick bra ihop. Är inte förvånad, de är toppenmänniskor båda två. Själva mässan var som den brukar vara-massor av folk och kul grejer att titta på. Enda smolket är att det är nästan för mycket människor. Hade en plan att tala med en nätbekant som är tatuerare men han hade fullt upp och det så fullt med människor att jag får ta det senare. Min väninna och tatueringsmoder fick iaf igenom sitt ärende och jag håller tummarna för att hennes tatuering kan bli genomförd (hon fick en återbudstid). jag gick inte så långt men fick massor av inspiration, både till den tatuering jag planerar och framtida. Idén att gå tillbaka till den japanska stilen föddes-min första tatuering är en japansk koi. Såg en hel del snygga grejer bl.a. Miami Ink-tshirts och bälten men hittade inget som var så snyggt att jag hittar användning för det i min garderob. Har verkligen blivit kräsen på sistone och det bästa sättet att få mig att inte shoppa är att ge mig pengar:)

Efter den njutbara mässan så letade vi reda på en indisk restaurang och sen skildes våra vägar. En skön dag fylld av inspiration. För mig och min tatueringsmoder har Inkbash snudd på blivit en tradition. Nästa år ska ajg nog försöka vara där när det öppnar.