Skärtorsdag=Stormwitch

Lite färdmusik på väg till Blåkulla och är det Skärtorsdag ska det vara Stormwitch "Stronger than heaven"

Sonata Arctica-Pariah's Child

Ett skivsläpp från ett favoritband är inte bara något att se fram emot, det är också en övning i konsten att inte förlora sig i sina egna och andras förväntningar. Detta gäller i allra högsta grad Sonata Arctica, som gjort sig lite kända att vara "bandet som gör vad som faller dem in" (vilket gör mig förtjust och många andra fans besvikna). 

"Pariah's child" har beskrivits av bandet själva som lite av en återgång till det äldre soundet. Väntar man sig en "Ecliptica volym 2" blir man dock besviken. Jag skulle kalla det en evolution istället. Stråken av det gamla power metal-soundet finns där i gott sällskap med de uttagna svängarna från "The days of grays" och "Stones grow her name". Jag har redan nämnt vad jag tycker om "The wolves die young" och "Cloud factory" så de tar jag inte med här. Ska jag säga något om skivan som helhet så är det att jag blir glad av den. Det är lite av skivan med glada låtar om tunga ämnen. Undantaget är "What did you do in the war, dad?" som handlar om krigsneuroser. Den gör ont i hjärtat att lyssna på. På andra sidan om känslospektrumet finns "Love", en kärlekshistoria om ett par som träffas som barn och har hängt ihop hela livet. Tyvärr är det skivans sämsta låt om ni frågar mig så jag får nog hålla med vad Tony Kakko själv sade i en intervju för X antal år sedan "Happy love is not inspiring".

För min del får gärna Sonata Arctica fortsätta på det här inslagna spåret. Nu väntar jag bara på att de ska ta sig över Östersjön till Sverige så att jag får se dem live med nya materialet och nya basisten Päsi Kauppinen.

Vill ni läsa ett annat perspektiv om Pariah's Child så kan ni läsa det här utmärkta inlägget hos Gollum's Cave.