I förrgår var det dags att fira en vän, hädanefter benämnd Kreativi, som efter tre års hängivet slit studerat till sjuksköterska, och idag tog sin examen. Det ska självklart firas och jag var där. Värdparet, vår nya sjuksköterska och hennes sambo, var så vackra eftersom hon hade en sjuksköterskeuniform från 1910-talet och han arbetar inom marinen så han hade uniform (marinen har snyggast uniformer). I övrigt var det mest nya människor men de var mycket trevliga.
Framåt kvällen övergick mottagningen i lite mer fest, vilket gick väldigt smidigt, familjen Kreativ, där även KreativA (som jag brukar fira samhain hos) kan planera och har bra lösningar. Denna gång så fick alla skriva sina namn med spritpenna på sina engångsglas och på det sättet så kunde man både hålla ordning på sitt glas och se vad personen man pratar med hette (utom jag som skrev mina initialer med tanken "Det kommer säkert en Anna till")
Jag känner mig rostig som en gammal bil socialt sett, men jag hade det riktigt trevligt igår och det gick bra. Jag pratade och hade trevligt med nya människor, vilket var jätteskönt.
Jag börjar med att lista saker som gick bra:
- Jag lyckades cirkulera på ett bra sätt. Jag brukar hamna i hörn men här gick det bra.
- Det börjar gå att bryta när jag blir tyst. Tystnaden kan bero både på att jag tycker att diskussionen är mycket intressant eller att jag inte har något att tillägga. Det ska nog gå att hitta balansen.
- Jag lyckades väldigt långa stunder att vara närvarande, vilket är skönt.
- Jag kände mig fin igår. Brukar ofta jämföra mig med andra och dra nitlotten själv, men igår kände jag mig helt okej efter förutsättningarna (direkt från jobbet).
Vi går vidare med vad jag ska jobba vidare på:
- Jag har en tendens att vara lite självmedveten och fundera på om jag upprepar mig, är jag intressant att prata med osv. Har dock läst att det är mycket vanligt och boten är att lyssna 100% på den du pratar med.