Sweden rock dag 5-Ozzy, I'm coming home

Sista dagen grydde och bjöd på vackert väder och Raubtier. Det var kul att se några låtar av dem med bra ljud (Sabaton-kryssningen var kul men ljudet var ganska ruttet under deras spelning). På en campinggrannes inrådan så kollade vi in Lee Aaron också. Helt okej musik men det kändes som en spelning där man bör ha en relation till artisten innan. Vi drog vidare och kollade in Goda Grannar, Sweden Rocks husband. Trevligt att få i sig lite gamla klassiker om än i coverversion.

Efter detta så blev det dags för The Hooters och det var en väldigt rolig överraskning. De gjorde en mycket bra spelning, klart över förväntan. Jag är glad att jag hakade på mina tältkamrater. Efter det blev det en liten paus då jag hakade på Alvfursteparet och passade på att handla. Mina totala inköp under Swden Rok Festival (mat undantagen) blev detta:

• "Access all areas"-boken signerad av Anders Tengner
• Ett överkast med zodiaken (som jag letat efter ett som passade min säng. Ozzy är kär i det)
• En klo-berlock (ni vet en sådan med en klo som håller i en kristallkula) Har velat ha en i drygt tio åroch nu slog jag till. Kristallkulan är förresten klar
• Två små örhängen-en klase döskallar och en spindel
• Ett svart nitarmband med 4 rader skruvnitar som matchar mitt vita
• En CD med Stormwitch

På kvällen blev det dags för mig och Alvfursteparet att avnjuta en av festivalens höjdpunkter-Rhapsody of fire. Balsam för själen-jag var svältfödd på power metal under festivalen. En mycket bra spelning från bandets sida-tyvärr var ljudet kasst. Men fick iaf höra min favorit "Holy Thunderforce".

Efter Rhapsody kollade jag någon låt av Black Label SOciety-men jag är inte ett stort fan av deras musik (det var iaf helt fel för mitt humör då). Zak kWylde är ett problem för mig-jag är inte ett fan av hans musik men han är en duktig gitarrist och ganska trevlig att titta på. En stund hängde jag med Alvfursteparet under deras depå-stopp i närheten. När vi drog oss tillbaka kramade jag hejdå till Alvfurstinnan (hon och lilltjejen var dödströtta) och jag, Alvfursten och hans kompis såg några låtar med Rage, vilka körde aukustiskt på rockklassikerscenen. Jag blev lite varm av att få höra cello-det är ett vackert instrument som passar otroligt bra ihop med metal. Då Rage avslutat så kramade jag om Alvfursten och hans vän och tackade för denna festivalen och gled i väg till Hawkwinds spelning för att hitta Do Glatem. Det gick över förväntan och desustom hann jag kika på Hawkwind-ett band som jag bara kände till genom att Lemmy varit med där. Det var kul att se. Killen bakom var helt förälskad i dem och förklarde på brett dalmål "De där brudarna. De var helt fantastiska" Jag hade tyckt att det hade varit lite fräckare om de på den orientaliska låten tagit in tjejer som verkligen kunde danska t.ex.bollywood eller tribal. När tjejerna kom in i extra-numret tjöt killen bakom "Åh brudarna!"

Do Glatem blev mitt sällskap under sista spelningen-Ozzy Osbourne. Döm av min förvåning när det faktiskt var lite liv i karln (Ozzy alltså, inte Do Glatem). Det var kul att se honom för första gången men så många överraskningar blev det inte. Gitarrsolot var lite långt, till Do Glatems förtret. Han muttrade en del om gitarrsolots onda cirkel-de enda som gillar det är gitarrister och när de blir kända spelar de det och inspirerar därmed nya gitarrister. Själv blev jag lite fuktig i ögonen när Ozzy spelade "Mama, I'm coming home" (den betyder mycket för mig) och efteråt så gav jag Do Glatem en kram och kröp ner i tältet.

Dagen efter så åkte jag och Steele hem med bil. Jag var trött som en sarkofag men det var skönt att komma hem till min favorit-Ozzy och Lucifer.