Rebellängeln skrev om musikbranschen och en diskussion uppstod om albumet som koncept. Jag konstaterade då att jag är en kluven person vad gäller just album.
Å ena sidan vill jag ha album-jag gillar förväntan inför release:
- Blir det koncept eller tema?
- Hur ser konvulutet ut?
- Blir det en vidareutveckling av musiken?
- Blir det ett bra flöde (sistnämnda är viktigt för mig)
Jag håller t.ex. "Legacy of kings" som Hammerfalls bästa album-just pga av hur albumet är upplagt. Det börjar med "Heeding the call" sedan är det fullt ös fram till låt nummer 5, då kommer en ballad, fortsätter med en ganska lugn låt (förövrigt Hammerfalls bästa genom tiderna) "At the end of the rainbow", sedan är det fullt kör 3 låtar och sedan avslutas det med balladen "Fallen One". Likadant Cans "Beyond the gates" som kör på det tunga mörka temat fram till den avslutas med den sorgliga kärleksballaden "Forever ends". Å andra sidan gillar jag även Europes "Last look at eden", vars enda röda tråd är spelglädjen.
Å andra sidan-jag är beroende av random/shuffleknappen. Helt stick i stäv så gillar jag att röra om i grytan. Ibland får låtar nya dimensioner när de inte hörs tillsammans med sina vanliga kompisar utan med något nytt. I min mp3-och där kan jag via shuffle-knappen kastas från Enya till Dimmu Borgir-så upptäckte jag att låtarna "Rise of Evil" (Sabaton) "At the end of the rainbow" (Hammerfall) och "Garden of evil" (Cans) är syskonen som separerades vid födseln.
Det ska också erkännas-jag är usel på att sätta mig ner och lyssna på ett album från intro till outro. Det borde jag göra oftare. Dock har jag upptäckt att musik när jag lagar mat eller diskar är perfekt för att återupptäcka album som jag inte lyssna på ett tag. "Aegis" med Theatre of Tragedy är fantastisk matlagningsmusik.
Noterar också att
Sabatonkryssningen är utsåld redan nu. Himla kul att det går så bra för bandet. Jag tror att Sabaton kan vara nästa stora arenaband.