Farväl Pelle

Fick veta igår att en vän till familjen avlidit. Det var inte oväntat men det känns ändå trist. Vi träffades ganska ofta eftersom han var pappa till min ingifte farbror och farfar till mina två ingifta kusiner. Dessutom var han utbildad biolog precis som jag, och eftersom min egen familj saknar sådana så var det stimulerande att få prata med honom, och han och hans fru var alltid stöttande och frågade hur det gick med mina studier. Han var också en begåvad sångare och diktare. Farväl min vän, du är redan saknad.

Har valt "Fields of Gold" med Sting för den känns så försonande, och som ett varmt minne

Hard Rock Dalacarlia-eller "Vi hade iaf kul trots vädret"

Då har jag rest och återvänt från Rockstad Falun. Genom en kombination av flyt och planering så hann jag med allting jag skulle innan så efter att ha klappat katterna hejdå så tog jag min bag och drog iväg. Jag och min vapensyster möttes redan på pendeln och det märktes att vi var taggade och fnittriga. Hon hade inte åkt tåg på länge så jag fick vara lite reseledare-tyvärr blev hennes hennes första möte med SJ en sur konduktör som hävdade att obokat betyder "Jag har en uttrycklig önskan att stå". Vi prövade istället lyckan i vagn 8 och hade tur för ingen hade platsbokat de nummer vi satt på. Även om vi satt som på nålar mellan stockholm-hedemora. Efter det var vi lugna.

På plats i ett duggregnigt Falun så började utmaningen "hitta hotell". Vi frågade en liten rar dalkulla med gå-stavar om hon visste var First Hotel låg. Hon tittade på oss med en busglimt i ögonen och sade "ja, det vet jag". Vi blev lite paffa och min vapensyster frågade "Har du lust att tala om det?" Hon skrattade och gav oss en mycket bra beskrivning som vi fljde efter att ha tackat artigt. Vi checkade in och gav oss iväg mot vårt rum. Vapensyrran hade fått kontakt med en kille via nätet och han och hans två polare hade bokat rum i samma korridor tillsammans med oss. Vår originalplan var att göra oss snyggare innan vi knackade på men två fnissiga hårdrocksbrudar smyger knappast lika tyst som våra katter så plötsligt sticker killen, hädanefter kallad Långe P, ut huvudet och så var vi klara. Vi tog vårt rum i besittning, bytte om, drog på lite make up och sedan bjöd vi in grabbarna Långe P, K och L-E ¨på förfest. Trevliga grabbar alla tre, även om L-E var mkt försynt.

Vi gav oss ut på stan och åt en pizza innan vi drog mot festivalområdet. Välorganiserat och mycket sympatiska vakter måste jag säga. Vi kom in lagom till H.E.A.T spelade sina sista låtar så jag fick höra "1000 miles" live. Jag var dock ganska ensam om att uppskatta H.E.A.T i sällskapet tror jag. Långe P ansåg att trummisen skjorta bröt mot Genevé-konventionen (han har en poäng). Det regnade konstant och var ganska kallt men det civiliserade Falun serverade te på området-så jag skålade in min första rock-festival i te (det var grymt skönt med något varmt). Hann också ramlade på Sabatons trummis, Daniel Mullback, och tog ett foto-trevlig kille förresten.

Det andra bandet vi hann se var Sonic Syndicate. Inte min musik-stil men lite coolt att ha en kvinnlig basist och två sångare-men lite för mycket tonårsvrede för att falla mig i smaken (kanske börjar bli gammal;) )

Äntligen började Sabaton och vi hade lyckats få plats på 10:e raden-jag tänkte skriva bra platser men det var det inte. Det är inte roligt att vara kravallstaket mellan en moshpit (som jag för övrigt anser vara både o-metal och urfånigt) och övriga publiken. Det tog en vers och en halv refräng innan jag insåg att "fortsätter detta kommer jag inte njuta av konserten" så vi gick åt sidan-och resten av konserten var mycket njutbar.

Konserten var mycket bra men de var strået vassare på Hovet, vilket kan bero på en mer renodlad metalpublik, bättre väder och kortare set (teori från Långe P). Dessutom så blev det lite fr mycket mellansnack från Joakim Brodéns sida men jag tror det beror på att det var mycket känslor i luften-var beredd på att få se tårar av rörelse. De här småmissarna uppvägdes dock av att få höra några riktiga rariteter som "The Hammer has fallen" (aldrig tidigare framförd), "Hail to the king" och "Shadows". Mitt jubelskrik när den sistnämnda började lär ha väckt ett antal sovande i Mora.

Kan inte klaga på extranumret heller -"långa bollar på Bengt", mytomspunnen cover eftersom de bara spelar den i Dalarna, i sällskap med Svenne Rubins.

Efter konserten gick vi hem och snackade metal på rummet-det blev trevliga diskussioner eftersom vi kom i säng 3:30.

Den ondskefulla mobilen ringde redan 7:45. Det var två trötta som lallade omkring och muttrade "Always remember a fallen soldier". Det var dock värt det eftersom vi hade en finfin hotellfrukost framför oss. Gott. Därefter sade vi adjö till K och L-E som skulle köra hem och jag, vapensyrran och Långe P drog till tåget-sova på tåget var att glömma. Jag och Långe P slet hårt för att övertyga Vapensyster om Iron Maidens förträfflighet.
Mycket fin resa men det var skönt att komma hem också:)

What was won?

• Fick höra grymma "Shadows" live
• Ny trevlig bekantskap med Långe P
• Gick ner i varv när jag nu börjar min semester
• Träffade Daniel Mullback
• Fick höra "1000 miles" live
• Vapensyrran är en utmärkt människa att resa med
• Jag tror jag lärt mig äta kronärtskockor
• Underbart att få umgås med människor av sin egen art

What was lost?

• Skitvädret
• Jag trodde inte man fick ha med paraplyer så det låg hemma
• De är grymt snåla med ananas på pizzan i Falun

Sagt i Falun
Jag: "Jag lider med arrangörerna"
Frusen vapensyster: "Lid med mig istället"
Långe P: "Lägg den i en låda så blir det resonans" (om Vapensyrrans mobil, vår källa till musik på rummet)
Jag: "Det är "Union". Nej, det är inte "Union". Jo, det är "Union"! (Aningen förvirrad av arret på...Union (slopes of saint Benedict).




Som avslutning veckans måndagsmetal Sabaton "Panzer Batallion"