Weak yet not unblessed

Jag har inte gått in i väggen, men jag skrapade näsan i den. Har blivit sjukskriven i 2 veckor pga utmattning. Det blev ett alldeles för hårt tempo. Jag ser det nu och jag kan också se vad jag borde ha gjort för att förhindra det. Mitt mål under kommande veckor är att säga nej och lära mig att våga sätta mig själv först. En del kommer säkert uppleva det som att jag blivit en ego-centrisk bitch men hellre det än att må som jag gjort den senaste veckorna. Idag var första dagen och har känt mig både tom, tillfreds och retlig. Inser att mitt pansar av stress och högt tempo håller på att brytas ner. Just är det vissa människor som får komma nära mig, andra måste jag hålla på avstånd.

Jag är tacksam mitt i allt detta, för att min läkare förstår och stöttar mig och för att de flesta av mina polare och vänner, så väl på nätet som de som finns runt mig fysiskt, har peppat och stöttat mig. Kram på er alla!

Som så ofta är det Tuomas Holopainen som bidragit med rubriken. ("Bless the child, Century child, 2002)

So I say farewell

Mycket tråkigt att höra att Heath Ledger somnat in. Han var en av mina favorit-skådespelare. Inte minst för att jag och min kompis upptäckte honom innan han fick sitt stora genombrott. Vila i frid, Heath. Du förlorade slaget mot demonerna. Jag kämpar vidare med mina.

Jag är på väg in i väggen tror och har därför tankarna på annat håll. Jag tar också time-out från tjejsnack men återvänder när slaget är över.

*Dagens rubrik kommer från Hammerfalls låt "Always will be" (O. Dronjak, Renegade, 2000)

Samlar styrka

På måndag ska jag ta itu med min ohållbara situation. Ringa och säga att jag vill jobba men inte så mycketoch inte under de här förhållandena. För jag tycker om det jag gör men delar av jobbet har utvecklats till någt jag inte vill. Inser att det kan bli "krig" men jag är beredd och har stöd i ryggen.