Vego-farväl

Nätets vindar för ibland med sig tråkiga nyheter. Idag kom nyheten att Vegomamman, en av de kvinnor på nätet som influerat mig mycket, avslutar sin blogg Vegofamiljen efter drygt två år. Det känns naturligtvis tråkigt men jag tycker att Frida gör rätt som väljer livet. Själv har jag blivit starkare och tryggare i min vego-identitet via bloggen-och fått framtidstro att jag inte behöver förkasta min vegetarianism om/när jag skaffar familj. Utan henne hade jag heller aldrig hittat ekologisk hårfärg. I sista inlägget flaggar hon dock för att hon kanske dyker upp på annat sätt i framtiden. Tills dess hyllar jag hennes blogg-gärning med "Being Green".

Vikinga-vår

Våren är på intåg på allvar, även om det kan kännas lite grått denna dimmiga måndag. I lördags strålande solen och på min gata krympte is/snöhögarna betänkligt medan smältvattnet sipprade och glittrade. För mig personligen har också vårkänslor av annat slag väckts. Jag var nämligen på dejt en rödskäggig viking, hädanefter kallad Hagbard. Sämre väder kan man ha, och definitivt sämre sällskap. Av erfarenhet känns det lite tidigt att ropa hej, men vi är överens om att det går undan men känns så himla rätt och han får mitt nitförsedda hjärta att slå lite extra. Han stöttade mig dessutom på ett fint sätt när Lucifer var dålig (jag kan glädja alla med att min vackra buskatt är tillbaka till sitt vanliga jag).

Med tanke på katter, mitt nyväckta vikinga-intresse och Hagbard känns det som om det här kommer att bli en vår i Frejas tecken.