Sonata Arctica skämmer bort oss med singlar just nu. På februaris sista skälvande dag så kommer den andra singeln från "Pariah's child"-"Cloud factory". Det här är en helt annan sak än förra singeln, "The wolves die young" men det de har gemensamt är att de gör mig sugen på albumet för detta andas kvalitet.
Spåret i sig handlar om en man i en stad där alla har arbetat i samma fabrik i generationer och nu ska sonen börja arbeta där. Jag ser också en historia om vad som kan hända om du rättar in dig i ledet, gör som "alla andra" (vilka de nu är) och glömmer bort vad du egentligen vill. Hur vuxna, trots att vi inte själva mår bra av dem, råder barnen att göra samma val. Det är ganska mycket keyboard i instrumentmixen, vilket är en del av Sonata Arcticas charm, och så får du en liten kör på slutet som sjunger refrängen men med texten utbytt mot "la la la la la la". Det gav extra krydda, för jag fick känsla av arbetarpropaganda a la Sovjet, Kina, Nordkorea etc. helt i linje med texten.
Det har snackats om att detta album skulle vara en tillbakagång till Sonata Arcticas gamla sound. Att döma av de två spåren vi har hört hittills så tycker jag att det är orättvist, jag vill snarare kalla det evolution.