Nu har jag läst ut "Blod eld död" (Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg) och kan säga vad jag tycker om den. Jag är i ärlighetens namn lite splittrad. Positivt är att språket flyter bra och författarna har hittat ett tonläge som känns bra, insatt, och så långt från Siewert Öholm du kan komma, men samtidigt med en sund distans. Även jag personligen inte är kunnig om death- och black-scenen så är det intressant att läsa. Allra mest gillar jag inblicken i musikernas resonomang. Det var otroligt givande.
Min kritik gäller främst bokens undertitel "en svensk metalhistoria" och hur kapitlen sedan är upplagda. Det är inte kronologisk ordning och gjorde mig liten besviken, så mitt råd om du vill läsa boken-glöm undertiteln och läs den istället som en inblick i svensk black och death metal för det gör de bra. Vi power- och heavy metal-fans får lite godis i form av att Hammerfall intervjuas men det är det.
Boken är definitivt läsvärd och jag hoppas att författarna skriver fler musikböcker, vore jag musiker hade jag låtit dem skriva min biografi. Jag tänker inte lägga några värderingar i innehållet utan konstaterar vad jag redan visste-jag är lite för glad för black metal.
Låter bli att lägga värderingar gör dock inte Anders Kraft i "Nyhetsmorgon" när han pratar med författarna men jag måste ge Ika och Jon varsin guldnit för att de argumenterar och svarar värdigt och sansat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar