Chief Rebel Angel och C gav mig genom sina sympatiska kommentarer till förra inlägget inspiration till att skriva om ett fenomen som jag har stött på, recovery-skivan. Ni vet, den där skivan som man spelar om och om igen under ett jobbigt skede i livet, och som beskriver precis hur det känns.
Min recovery-skiva är Nightwish "Dark Passion Play" och den blev det under perioden när jag var sjukskriven efter att jobb 2 drev mig till utmattning. Jag har alltid känt mig lite andligt besläktad med Tuomas Holopainen och hans beskrivning av turbulensen efter Tarjas avhopp, komplett med paparazzi i buskarna, kunde lika gärna ha handlat om hur det var för mig på jobb 2, där kraven bara blev fler och fler för att till slut dränera mig totalt.
En vän har "Isolation Songs" av Ghost Brigade som recovery-skiva och det är också han som uppmärksammade mig om fenomenet.
Riktigt så illa att jag behöver en recovery-skiva är det inte men bloggen Kingdom for a heart har lagt ner. Kommer att sakna Claras härliga ord. Hon har ju t.o.m inspirerat till följande inlägg:
Ljudet av ett hårdrockshjärta: Varför verkar allt vara roligare i Finland?:D#links . Trist att denna älskare av finsk metal inte kommer att blogga för oss längre-så som en snygg sorti så får det en låt från min Recovery-skiva "For the heart I once had"
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
1 kommentar:
Utan musiken hade man blivit galen för länge sen ;)
Många recovery skivor har det blivit genom åren. Det enda negativa jag kan komma på är att man helt kan tappa lusten för en bra skiva då den så starkt kan påminna om alltför olustiga minnen eller perioder.
Skicka en kommentar