Om mig

Mitt foto
Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.

torsdag, juli 29, 2010

Feel the H.E.A.T


I förrgår spelade H.E.A.T på Gröna Lund, som jag tidigare nämnt i bloggen. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle gå, men insåg att det är bättre att gå dit och gå om det inte är bra, än att ångra mig för att jag aldrig gått dit. Bestämde mig dock för att inte köra "full metal regalia" utan lila klänning (tack Nystan) och lacktights fick duga.


Med facit i hand-jag hade tokångrat mig om jag inte gick dit-för jösses vad de var bra. Dessutom var det ju Kennys sista spelning-och eftersom jag tycker Kenny är en grym sångare så jag ville gå dit och fira av honom. Jag kan säga såhär-ryktena om hans förlorade röst är betydligt överdrivna. Han erkände dock att han kämpade med gråten i halsen hela spelningen-på slutet stod han på knä vid scenkanten och kämpade med gråten-(det långa håret dolde det dock) samtidigt som hela publiken skanderade hans namn. Han steg också i graderna hos mig när han valde att inte gå in på detaljerna kring sitt avhopp (det kommer istället komma i ett brev på hemsidan) utan istället "fokusera på er och att spela grym musik ikväll".


Det hände en liten kul grej efteråt-jag hade stått bredvid ett medelålders gäng som verkligen öste på hela konserten. Förstod att de hörde till bandet på något sätt så jag knackade en av dem på axeln och frågade om de var släkt med bandet. Han svarade att han var Kennys pappa. Helt spontant gav jag honom en kram och sade-"Ni har en fantastisk son. Hälsa honom det". En rörd far svarade att det ska jag göra. Jag brukar inte krama främlingar men just i sommarnatten efter en grym konsert så kändes det lite som vi alla är bröder och systrar.

1 kommentar:

Vegomamman sa...

Modigt, och så rätt att krama pappan :)