Igår var det dags för Hammerfall på Skeppsbron under Love stockholm 2010. Jag tycker egentligen att det är ett småfånigt evenemang men jag har mycket svårt att motstå gratis Hammerfall-och metal är ju en av mina stora kärlekar (de andra är Ravenlord och naturen). Så det kändes rätt. Var där i gott sällskap dessutom. Samma som tisdagens Poodles-konsert. Skeppsbron var en ganska trevlig konsertplats med den flytande scenen och Hammerfall gjorde en bra show. Jag är speciellt nöjd med setlisten-material från nya plattan blandat med gamla klassiker. Fick höra en låt jag inte hört live förr ("Stronger than all"), en jag inte hört på fem år ("Secrets") som var inledningslåt på min första Hammerfall-konsert och en jag inte hört på tre år ("The dragon lies bleeding"). Instämmer med MrMasa om att det hade varit kul med "Legacy of kings" (jag hade inte kunnat hålla mig från att spela den när scenen låg mitt framför slottet). Grabbarna såg pigga ut på scenen och verkade ha roligt. Joacim Cans pratade om deras medverkan på Sonisphere och dedikerade "Hearts on fire" till Ronnie James Dio. Det kändes som en bra låt att dedikera till honom så jag sjöng den med lite extra känsla.
Jag har tänkt lite på de här spelningarna jag varit på denna vecka. Båda har ju varit på platser dit det kommer fler än redan frälsta hårdrockare. Ibland har jag läst i recensioner att det skulle vara negativt för musiken men det tror inte jag. Jag ser dem lite som ett "Smaka på Stockholm" för restaurangerna. Du får chansen att ta en smakbit och avgöra om du vill gå på restaurangen/konserten och betala fullt pris för det. Tror snarare detta är bra för hårdrocken i längden.
Tyvärr så försökte några idioter starta en moshpit. Trogna bloggläsare vet hur illa jag tycker om detta fenomen, och är tycker jag det är dubbel idioti. Inte nog med att fenomenet i sig är fånigt, på en sådan här plats där det finns många i publiken som aldrig hört talas om moshpit eller vet hur man gör, är risken extra stor att någon skadas. Speciellt taskigt tycker jag det är att starta en pit när det finns barn i publiken. Oturligtvis har min padawan fått smak för det. Jag behöver lite tips och åsikter hur jag förklarar att detta är en urlöjlig grej egentligen. Läsare, vad säger ni om moshing? Kan finns det någon av er som har moshat och slutat? Alla åsikter är välkomna.
För er som vill återuppleva konserten eller se vad jag pysslade med så finns länken här
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
7 kommentarer:
Moshpits hör metal till, banne mig! Klarar man inte av det är det bara att retirera bakåt eller ut åt sidan och hålla sig ur vägen. Fast moshpit på en Hammerfall-spelning?? Nåt av det löjligaste jag hört! :D
@sweet: Att något hör metal till betyder inte automatiskt att det är bra.För mig känns moshpit lite som motsatsen till att vara metal. Metal=följa sitt hjärta. Mostpit=grupp-psykos, inte metal.
Så då antar jag att du även kallar vanlig styrdans, disco och liknande för masspsykos..?
Uppenbarligen så följer ju de som moshar SITT hjärta. Eller hur?
Och det är inte "metal"?
Den stora skillnaden är ju att i alla former av dans så undviker du ju att stöta i andra personer.
Kan inte du som ju uppenbarligen är för moshing förklara vad som är grejen?
Jag är varken för eller emot, men vill folk mosha så får dom väl det. Bara att huka sig i bänken och låta dom hållas om dom gillar det. Jag har varit på massor av större spelningar med "moshvänlig" musik, och överlevt. Och dom verkar ju inte skada sig heller... Jaja. Nevermind. Hårdock på dig! :)
Personligen moshar jag inte. Jag orkar inte med det numera. Ärligt talat så fanns det förstås en tid när testosteronet var tvunget att komma ut, men för mig är det 20 år sen - och då kom det i huvudsak ut på en ishockeyrink, och bara i undantagsfall i en pit (ja, det kan ju också, i ärlighetens namn, bero på att jag växte upp där tillgången på ishockeyrinkar var väsentligt större än tillgången på moshpits...)
Nå, generellt om moshandet då.
Jag tycker att det beror på musiken, faktiskt. De som försöker starta en pit på en Opethspelninge (eller, faktiskt, på en Hammerfallspelning framför slottet på Love 2010) är lite snett ute. På samma gång skulle jag bli besviken om det INTE skedde i andra fall, typ när Bring Me The Horizon spelar. Då vill jag ha det som ingridiens i konserten, även om jag själv väljer att titta på snarare än att deltaga.
Alltid gäller förstås också att den som sig i leken ger... ..och för mig innebär det att jag inte mig i leken ger. Men att få energin det bygger upp, det tackar jag inte nej till.
Luddig kommentar kanske, men.. så är jag ju lite kluven.
I slutsats - det beror på bandet & spelningstillfället, och just i det beskrivna Hammerfall-caset, så... nä. Inte bra!
Ja det är nog ett mysterium varför folk gör så. Kan dessutom gå illa om någon ramlar och andra inte är uppmärksamma på var de sätter fötterna.
Sweet: dans? Oh my good. Möjligtvis skulle jag kunna kalla det för frigörande rörelse, men dans? Nej.
Skicka en kommentar