Igår tog jag med min Padawan och hans mamma på Gröna Lund för att se the Poodles. Vi drog dit, styrkta av sushi. Originalplanen var McDonalds men det fanns ingenting för mig att äta där (jag tolkar det som att de inte vill ha mina pengar). Med tanke på de vegetariska sushirullarnas härlighet så gör det ingenting. Har skaffat grönt kort så jag får gå in hela sommaren på Gröna Lund. De har byggt om i sommar så Lilla Scenen visade sig vara lika med Dansbanan (och ja, det kom några flashback från mitt mörka musikaliska förflutna;) ) Det visade sig sedermera inte vara någon nackdel, även om jag ser det som en av paradoxerna idag, vi klämmer in artistuppträdanden på fler och fler platser men det blir färre och färre ordentliga scener.
Spelningen var grym. Poodles är nog ett av de mer underskattade live-banden i Sverige. Det var riktigt härlig och som min väninna konstaterade "Det syns att de har roligt" Jag gillade blandningen på deras låtar-är glad att jag fick höra "Thunderball". Roligt också med den blandade publiken-hoppas det föddes flera nya hårdrockare igår. Efter den dryga timmen musik blev det signeringen. Jag hade inte köpt någon skiva men kom på en lysande idé-jag lät dem signera mitt hattfoder. Jag berättade för Jakob att han är min stilikon och den som fick mig att bära hatt. Han sken upp och meddelade övriga bandet "Hörde ni killar? Stilikon. I framtiden vill jag att ni bemöter mig med en helt annan respekt." Kicken gick mer handgripligt tillväga och provade hatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar