Bloggflytt

Nya tider, ny blogg. Hädanefter hittar ni mig på

http://crimsonanna.blogspot.se

Alla serier kommer att fortsätta och denna blogg ligger kvar som ett arkiv.

Hoppas att vi ses på nya bloggen =)

Jag tror att våren kan ha hittat mig nu =)

Det tar tid för mig att komma igång när våren kommer. Jag är inte den typen av person som glatt tar på sig färgglada kläder och dansar ut i solen. Det tar mig tid att känna mig bekväm. Idag tror jag att våren hittade mig. Det tog bara ett valborgsfirande på Adelsö, då jag första gången bar min vikinga-outfit (som är mycket bekväm, men jag behöver något värmande för benen om jag inte ska frysa) och en dag som väckte förändringslusten.

Jag och Goron har beställt tapeter på rea, som en spark i röven för att lägga i en högre växel för att komma igång med ihopflytten. Har dessutom för första gången gjort skittle-naglar, dvs. alla naglar i olika färger. Kände att jag behövde busa till det och tänka utanför ramarna. Ni som fotar era naglar får gärna komma med tips för bättre bilder.

Saker jag ogillar med metal

Det här inlägget har inspirerats av att jag är med i diverse hårdrocksgrupper på Facebook. Det är för det mesta intressant och roligt, men ibland är det ganska tröttande. Hårdrocken är den musik jag har närmast hjärtat, och den uppskattar jag, men det finns andra aspekter av metallivet som jag bara blir trött på. Jag vill också påpeka att detta är mina personliga åsikter och jag ser gärna en konstruktiv diskussion om detta.

Här kommer de:

1. Drickandet och hälso-ignoransen

Det är mycket viktigt att dricka inom hårdrocken. Så viktigt att vi kan lägga upp en bild på en random öl i en hårdrocksgrupp utan att det är konstigt. Men, oss mellan, varför? Jag förstår inte riktigt grejen med att först köpa en konsert- eller festivalbiljett för ibland fyrsiffriga belopp, och sedan dricka så att man inte kan koncentrera sig på konserten? När jag var på AC/DC såg jag en kille som låg helt utslagen.

Det verkar också vara en grej att inte bry sig om sin hälsa. När en medlem i en grupp skrev in och bad om tips på träningsmusik så kommer oundvikligen kommentarerna om att gym inte är något för hårdrockare. Vad som var det ultimata hårdrockskäket var en sorglig historia. Vad som inte går ihop med metal och hälsa är beyond me. Det är ju inte direkt någon idé från musiker direkt.

2. Brudarna

Tycker du att hårdrockare i allmänhet framställs tråkigt och stereotypt? Det är ett myggpink i en norrlandsälv mot hårdrockstjejerna. Ämnet om skrevande, uppiffade hårdrocksbrudar på bild har Gollum's cave behandlat bättre än jag  . Jag tänker istället på det självklara sambandet hårdrock-bröst. Jag fick iallafall höra att jag inte förstod det när jag ifrågasatte vad en bild på en tjej i svart linne (ej ens en band-tshirt) med fokus på urringningen hade med hårdrock att göra. Att man tycker att brösten inte ska utplånas från jordens yta, bara tonas ner så att en 13-årig tjej och andra metalfans som inte är heterosexuella cis-män ska kunna känna sig inkluderade hör inte inte hit, det är du som är bitter. Sorry grabbar, men bröst är inte lika spännande när man har haft dem under nyckelbenen i tjugo år.


3. Att vara "True"

Det är väldigt viktigt att vara "true" inom metal. Ibland får jag känslan av det är viktigare att vara "true" än att lyssna på det du gillar. Nåja, var och en salig på sin tro. Det tråkiga är när det används som ett argument i diskussioner. Jag fick en gång höra i bloggen att jag "inte vet ett skit om hårdrock" eftersom mina favoritband är Hammerfall och Sabaton. Vad kan jag säga...Gäsp! Smaken borde vara fri. Jag erkänner att Slayer har haft en stor ifluens på Thrash-genren, men för mig är de inte jätteintressanta musikaliskt. Att jag dessutom tycker att Sonata Arctica är roligare att lyssna på än Motörhead gör mig inte till mindre hårdrockare.

Finns det något som du stör dig på i metalsvängen? Berätta gärna i kommentarsfältet.

Mitt bästa år-Maj "Rensa kropp och själ"

Dags för maj och temat är "Rensa kropp och själ". Här rekommenderar kalendern att ta en klassisk detox-dag men eftersom jag är lite skeptisk till detox kommer jag att rensa kroppen på något annat sätt. Vi får se hur jag gör.

Själen ska rensa genom att tänka snälla tankar och ta bort de som sänker mig. Min snälla tankar som jag har valt är:

• Jag accepterar och tycker om min kropp
• Det som blir gjort blir gjort

Mitt bästa år-sammanfattning April

Målet för april var att "Säga ja" och det får jag säga att jag har gjort. Bland annat så bestämde jag mig för att uppfylla en dröm som jag har haft länge och beställt en vikinga-outfit som jag kommer att ha på mig ikväll när det blir vikinga-valborg, tillsammans med Kulturnatten en av två vår-traditioner jag har. Det känns som att jag har lärt mig att inte glömma bort det roliga, även när det är jobbigt.

Tuomas Holopainen-the life and times of Scrooge

Det här är en skiva jag köpte på vinst och förlust. Tuomas Holopainen är en av mina favoritkompositörer och jag älskar att han vågar nörda ut och gör ett konceptalbum om Joakim von Anka, men ett sådant projekt vet man aldrig var det slutar. Ni kan dock vara lugna, detta är mycket bra.

Det finns två kategorier av människor som inte ska införskaffa den här skivan. Den ena är människor som förväntar sig ren hårdrock och den andra är människor som avskyr storslagen musik av typen soundtrack av Hans Zimmer. Övriga kommer att få njuta av en skiva fylld med avkopplande skön musik. Tycker du att Troy Donockley är det bästa som har hänt Nightwish sedan "Wishmaster" så är det här din skiva, han bidrar med diverse sköna pipor och blåsinstrument. Joakim von Anka är ju skotte, så den skotska atmosfären svävar över hela skivan. Mitt favoritspår är dock "Cold heart of the Klondyke". Det var länge sedan jag hörde ett så snyggt kör-arrangemang. Som grädde på moset har den Tony Kakko på gästsång.

Min vän Alvfursten påstår att han har läst i en intervju att Tuomas Holopainen bara vill göra ett par album till med Nightwish och sedan göra filmmusik (jag har inte kunnat bekräfta detta). Skulle det vara sant kan jag förlika mig med det om han fortsätter att göra sådana här skivor.

  

Varför jag som Zelda-nörd undviker påskpynt

Mer seriösa blogginlägg kommer imorgon.

Skärtorsdag=Stormwitch

Lite färdmusik på väg till Blåkulla och är det Skärtorsdag ska det vara Stormwitch "Stronger than heaven"

Sonata Arctica-Pariah's Child

Ett skivsläpp från ett favoritband är inte bara något att se fram emot, det är också en övning i konsten att inte förlora sig i sina egna och andras förväntningar. Detta gäller i allra högsta grad Sonata Arctica, som gjort sig lite kända att vara "bandet som gör vad som faller dem in" (vilket gör mig förtjust och många andra fans besvikna). 

"Pariah's child" har beskrivits av bandet själva som lite av en återgång till det äldre soundet. Väntar man sig en "Ecliptica volym 2" blir man dock besviken. Jag skulle kalla det en evolution istället. Stråken av det gamla power metal-soundet finns där i gott sällskap med de uttagna svängarna från "The days of grays" och "Stones grow her name". Jag har redan nämnt vad jag tycker om "The wolves die young" och "Cloud factory" så de tar jag inte med här. Ska jag säga något om skivan som helhet så är det att jag blir glad av den. Det är lite av skivan med glada låtar om tunga ämnen. Undantaget är "What did you do in the war, dad?" som handlar om krigsneuroser. Den gör ont i hjärtat att lyssna på. På andra sidan om känslospektrumet finns "Love", en kärlekshistoria om ett par som träffas som barn och har hängt ihop hela livet. Tyvärr är det skivans sämsta låt om ni frågar mig så jag får nog hålla med vad Tony Kakko själv sade i en intervju för X antal år sedan "Happy love is not inspiring".

För min del får gärna Sonata Arctica fortsätta på det här inslagna spåret. Nu väntar jag bara på att de ska ta sig över Östersjön till Sverige så att jag får se dem live med nya materialet och nya basisten Päsi Kauppinen.

Vill ni läsa ett annat perspektiv om Pariah's Child så kan ni läsa det här utmärkta inlägget hos Gollum's Cave.

Nördig helg och återkomst

Ingen fara, jag har inte planerat att sluta blogga, det är bara att det där som kallas livet har kommit emellan. Efter röran på jobbet som har löst sig, jobbar jag nu på att hitta tillbaka till en vardagsstruktur och långsamt hittar jag den. Efter 2,5 vecka har min spänningshuvudvärk och stela nacke krälat tillbaka till det svarta hål de kom ifrån.

Helgen spenderades i sällskap med Goron, Do Glatem och Julia, den förtjusande grottmänniskan bakom In Gollum's cave. Det var underbart att få sitta där och nörda in sig i hårdrock, fantasy och annat som gör livet värt att leva. Julia är mycket lätt att prata med, och har många strängar på sin lyra.

Nu är det dags för mig att sova, men jag kommer snart att blogga igen. Det blir:

• Sonata Arcticas nya CD
• Saker jag ogillar med metal
• Boken jag lånade på biblioteket idag

Mitt bästa år april-Säg ja

Ny månad och ny utmaning. Det börjar att ljusna vad gäller det jag skrev om i förra inlägget. Utmaningen som kommer denna månaden passar mycket bra i och med att det har varit svåra tider.

Att säga ja

Det är väldigt lätt för mig att säga nej till allting när det är jobbigt, och istället kura ihop mig i fosterställning och vänta på katastrofen. En katastrof som i många fall inte händer och då sitter jag där och har slösat bort många värdefulla timmar. "Hur många dagar har jag lämnat att försvinna, när jag förbannat att de fanns?" som Nordman sjunger i "Be mig".

Det är lätt att det är skulle bli kvällstidningshurtigt "Jag ska säga Ja till nyttig mat, till träning osv" men jag väljer istället att våga säga ja och rubba cirklarna lite :)

"Chaos is a ladder" om den röriga Mars

Mars har varit en skitmånad. Så, då var det sagt. Jag kan inte berätta detaljer, men det är rörigt och ovisst på jobbet och energierna har varit fruktansvärda. Den negativa energin och pressen som ovisshet innebär har satt sig i min nacke och mitt huvud i form av spänningshuvudvärk.

Närvaron och målet har det ju gått si och så med. Det är liksom ingen njutning att vara närvarande när du har mordiskt ont i nacken och gråter på grund av det.

I röran för att reda ut om detta är någon slags kosmiskt straff (jag som varken sprängt Alderaan eller ens retat upp en sketen Dalek) eller Universums sätt att säga att det är dags att söka sig vidare så försöker jag att resonera som Littlefinger i "Game of Thrones" "Chaos isn't a pit. Chaos is a ladder" och komma ihåg att kaosstjärnan har pilar som pekar åt alla håll  men det är svårt.

Musiken blir klassisk-från Holsts planetsvit. Den passande "Mars-the bringer of war".

Just nu i hårdrockshjärtat och nördsjälen

Jag har bloggtorka så jag väljer att presentera hur jag har det på ett annorlunda sätt. Dagarna just nu består av:

Jobbet

Komma hem

Trots allt hoppas att morgondagen innehåller mindre av:

och mer av

Om närvaron och krassligheten

Har inte bloggat på en dryg vecka. Det har sina randiga och rutiga skäl. Dels har det hänt saker på jobbet som har skakat om rutinerna, men det är på väg att bli ordning igen nu, dels har jag varit förkyld, en elak jäkel.

Under den här turbulenta tiden har jag dock på något märkligt sätt hittat ett lugn och en förmåga att fokusera. Det känns skönt. Idag, när jag varit ledig, har jag också börjat att känna smak igen-så den vana jag har valt att göra med närvaro är att dricka te.

Krassligheten gjorde idag att jag var tvungen att ringa Vårdguiden och be om råd. Var rädd att det skulle vara något allvarligt men jag fick rådet att avvakta och ta det lugnt. Jag tar det som en läxa att vara rädd om mig själv.

Jobb-grejen har skakat om rutinerna så en del av mars kommer att gå åt att hitta tillbaka till dem.

Sonata Arctica "Cloud factory"

Sonata Arctica skämmer bort oss med singlar just nu. På februaris sista skälvande dag så kommer den andra singeln från "Pariah's child"-"Cloud factory". Det här är en helt annan sak än förra singeln, "The wolves die young" men det de har gemensamt är att de gör mig sugen på albumet för detta andas kvalitet.

Spåret i sig handlar om en man i en stad där alla har arbetat i samma fabrik i generationer och nu ska sonen börja arbeta där. Jag ser också en historia om vad som kan hända om du rättar in dig i ledet, gör som "alla andra" (vilka de nu är) och glömmer bort vad du egentligen vill. Hur vuxna, trots att vi inte själva mår bra av dem, råder barnen att göra samma val. Det är ganska mycket keyboard i instrumentmixen, vilket är en del av Sonata Arcticas charm, och så får du en liten kör på slutet som sjunger refrängen men med texten utbytt mot "la la la la la la". Det gav extra krydda, för jag fick känsla av arbetarpropaganda a la Sovjet, Kina, Nordkorea etc. helt i linje med texten.

Det har snackats om att detta album skulle vara en tillbakagång till Sonata Arcticas gamla sound. Att döma av de två spåren vi har hört hittills så tycker jag att det är orättvist, jag vill snarare kalla det evolution.

Månadens utmaning-Mars

Ny månad, nytt fokus.

Fokus ska det bli. Mars månad handlar om min närvaro. Kanske inte låter så himla svårt, men vi pratar med kvinnan som gärna äter vid datorn och har tvn på i bakgrunden när hon spelar "Harvest Moon". Det kommer att bli en intressant utmaning. Målsättningen är dock att vid månadsskiftet kunna ta familjen Mormonts motto "Here we stand" nynnande på refrängen till "Send me an angel" "Here I am, will you send me an angel.."

I nästa inlägg blir det finsk hårdrock

Mitt bästa år-sammanfattning av februari

Temat för februari var "Min nya vana". Min vana var att packa ihop matlåda och liknande till kvällspassen i god tid. Hur har det då gått? Jo det har gått bättre. Tiden rinner fortfarande iväg alldeles för fort innan jag ska iväg till jobbet men det är en helt annan femma.

Ett mål som går framåt, men men små små myrsteg, är detta att laga mer mat från grunden och att ta hand om den mat jag har köpt hem. Igår så tog jag hand om alla jordärtskockor som invaderar min grönsakslåda och gjorde en spännande asien-influerad sallad. Den kommer att dyka upp i min matblogg.

Lite kräftgång är det för kärleken. Inte till Goron, den är stark, men till mig själv. Det är tyvärr lite mycket komplex och negativa kroppstankar just nu. Ironiskt nog så mår jag som bäst i min kropp när jag tränar. Inte på ett ytligt sätt, utan för att jag ser vad jag faktiskt kan använda kroppen till. Och i umgänget kör jag slalomåkning, för detta med att diskutera och värdera sin kropp hade jag hoppats att vi skulle lämna på 1900-talet.

Övriga punkter är det status quo på.

I nästa inlägg presenterar jag målet för mars.

Har du någon målsättning för året? Om ja, hur går det för dig? Om nej, varför inte?

En måndag av friktion och försoning

Ny vecka och en jobbdag. Idag var första dagen jag kände vårkänsla på allvar. Ganska rolig ironi är att mitt "Vårkänsla"-te tog slut just idag. Annars har det var lite friktion idag. Fick två jobbiga brev när jag kom hem. Ett som kommer att innebära pappersarbete, och ett om att ventilationen i min lägenhet ska inspekteras nästa vecka (rutinkontroll), vilket blir en del möbelflyttande och annat praktiskt jobb. Ingen av dem är ohanterliga, men när båda kom på samma gång så blev det lite mycket på en gång. Dock stolt, för några år sedan hade jag legat i en snyftande hög, nu lade jag upp en plan för hur jag ska hantera detta de kommande dagarna.

Med de två breven nätt och jämnt smälta i huvudet, så var det skönt att ta sig till yogan. När jag väl hämtat ut min biljett upptäckte jag att instruktören vars yoga jag inte uppskattar vikarierade. Det var då jag insåg att universum bestämt sig för att ge mig mig friktion idag. Tanken som for genom huvudet när jag låg på yogamattan blev "Ja, ja ska det vara på det viset så får det vara en friktionsfylld dag då". Kunde ju inte lämna yogan när jag ändå var ombytt, det vore ju suspekt och dessutom lite mobbingaktigt, så jag bestämde mig för att kämpa mig igenom yogapasset.

Kämpa visade sig vara helt fel ord. Jag vet inte om det var jag som hade rimliga förväntningar eller om instruktören har ändrat sitt tillvägagångssätt, men det var ett riktigt bra pass. Till och med "hunden", en yoga-position jag har ett elände med, gick bra. Passet var jätteskönt och jag kunde faktiskt (nu bör nog ni som är flum-allergiska stänga den här bloggen) känna energin och öppnandet av sinnet. Mycket skönt. All "skräp-energi" som sätter sig i kroppen på mig när jag blir frustrerad, irriterad eller dränerad försvann. Kände hur jag samlade energi för kommande vecka. Vem vet, jag kanske t.o.m vågar mig på ett av instruktörens ordinarie yoga-pass?

Veckans välmående med progressiv powermetal

Lång dag på jobbet idag och dessutom omställning i och med snön som föll. Min hjärna hade hunnit ställa in sig på vår och mina fötter börjat tänka på att det finns ett liv utanför Dr Martens. Men men,efter pizzamiddag med Goron så tog jag itu med veckans välmående, att lyssna på en av de skivor jag har köpt och inte hunnit lyssna på. Det var väldigt skönt att stänga av tvn och lyssna på musik istället. Det kommer att bli skivlyssnande som veckans välmående nästa vecka också.

Jag är sist på bollen, men kvällen CD blev Sonata Arcticas  "Unia". Skivan som blev det första med deras nya sound. En skiva som utstått många diskussioner under årens lopp. Vad är då min åsikt om skivan?

Min åsikt är bra men konstig. Jag kan uppskatta en del symfoniska partier som finns medan vissa spår bara flyger förbi. Nu har jag hört flera låtar live redan. "Paid in full" verkar vara den låt som kommer att överleva från denna skiva om man ser till setlists och även "Caleb" har funkar live. En pampig historia.

Min favorit är dock "Under your tree", en ballad som Tony Kakko skrev när hans hund dog. Gjorde mig fuktig i ögonen. Hundar jag växt upp med flög förbi i minnet.

Min nya vana-Februari 2014 halvtidscheck

Halvvägs genom februari. Hur har det gått med vanan att packa väskan och vara förberedd innan jobbet? Jo, det går ganska bra. Kommer ihåg det jag ska ha med mig. Veckorna som har gått har inte varit så kul, med trötthet, gråväder och dessutom varit lite vissen och dessutom, ingen har klagat men jag säger det själv, gnällig. Så nu får det räcka.

En ny vana som har gått sådär är Veckans välmående-att varje vecka planera in något som jag gör enbart för att det är skönt och/eller kul. Det har varit lite si och så, men kommande vecka har jag planerat in det, på den dagen då jag ser risken att vara trött och sliten är störst.

Har du infört någon ny vana i år? Hur går det i så fall?

Alla (Hårdrocks)hjärtans dag

Den här veckan har varit tung. Det har varit trött och flipperspel i den Crimsonska skallen. När min vän Icka, frågade mig varför så svarade jag "Pms, gråväder och slutet av en jobbig period på jobbet". Hennes kommentar "Det kan ju ge vem som helst flipperspel i skallen". Nu känns det iallafall som att ljusare tider är på väg och jag ska släppa saker och sluta älta.

Nåväl, 14:e februari, min yngsta kusins födelsedag (hon heter dock inte ens Valentina i andranamn) och dags för bloggens äldsta traditon. Hammerfall med "Hearts on fire" upplagd för att som älskar hårdrock och speciellt till alla singlar.

 

Nästa inlägg kommer jag att göra en halvtidssummering av mitt bästa år-utmaningen i februari.

Sonata Arctica "The wolves die young" och Tuomas Holopainens soloprojekt

Det har varit tunnsått med hårdrock här på bloggen, men det verkar som att det blir ordning på det nu. Tre av "The Crimson Four", Hammerfall, Sabaton och Sonata Arctica släpper skivor i år (Sonata redan om en dryg månad) och dessutom har Tuomas Holopainen gjort verklighet av sin dröm: ett konceptalbum från hans favoritseriealbum "The life and times of Scrooge McDuck". . Förra veckan så släpptes första singeln från skivan "A lifetime of adventure".



Det här är ju inte direkt metal, men det är ju heller inte vad som utannonseras, och en av Nightwish styrkor har ju alltid varit de vackra balladerna. Om ni tycker att en av de kvinnliga rösterna känns bekant är ni troligen ganska bra på finsk metal, Johanna Kurkela sjöng nämligen på spåret "Deathaura" på Sonata Arcticas "The days of grays".

Kurkela blir en snygg naturlig övergång till Sonata Arctica, som släppt sin första singel. "The wolves die young". Det här kan man kalla för en återgång i två bemärkelser: dels en återgång till det mer power metal-influerade soundet som utmärkte bandet tidigare, dessutom återvänder bandet till totemdjuret vargen (detta var en följd av återgången till det gamla soundet enligt Tony Kakko). Oavsett så gillar jag denna singel. Jag vet inte vad ni övriga tycker men jag lite "Game of Thrones"vibbar när jag hör texten i refrängen som ni kan läsa här.


.

Att sluta följa någons blogger/twitterkonto

Jag känner mig ungefär så här

Och hoppas verkligen att den som blir avföljd inte känner sig så här

eller så här

De kommer aldrig att skriva kärlekssånger om oss

Idag firar jag och min älskade Goron 1 år som par. Nu antar jag att en och annan satte kaffet i halsen över rubriken men allt är bra mellan oss. Det är bara det att det skrivs inga kärlekssånger om två nördar som har sin första dejt på tekniska museets utställning om TV-spelskonst. Överhuvudtaget har det varit vår grej hela det här året. Vi har gjort det vi gillar inte vad som anses romantiskt. 

Svårt att beskriva den här relationen, vi ger varandra energi helt enkelt. Så skönt att slippa kriga och knega ensam som jag har gjort i flera år. Enligt Goron fick vi en present från SVT idag (vi gav inte varandra något, utan nöjde med att gå ut och äta igår). När vi satt och myste soffan visade de konserten "Videogames Live" med full symfoniorkester. Båda två njöt vi i förra drag =) Jag kunde inte hålla mig utan gav Melodifestivalen en känga på Facebook.

Här kan ni titta på den (t.o.m 2014-03-11)

Trött i bloggtorkan

har varit trött som en sarkofag under de senaste veckorna, och det är därför ni inte har hört så mycket i bloggen. Har jobbat och tränat lite. Har känt mig lite hopplös, ingen regelrätt depression, bara känslan av att världen är tung på mina axlar just nu.

För några dagar sedan kom insikten till mig vad jag tror att det är. Jag känner mig som en blomrabatt som är täckt av vissna fjolårslöv. Jag behöver helt enkelt kratta bort det gamla så att det som finns under kan få blomma. Hoppas att jag blir av med det, just nu känner jag mig trött, sliten och missnöjd med det mesta.

Hoppas och tror dock att helgen, med 1-årsfirande med Goron, kommer att ha en positiv effekt på mig. För att hjälpa mig med läkandet så ska jag låta min favorithjälte Link, sjunga "Song of healing" för mig.

Februari-Min nya vana

I förra inlägget på temat "Mitt bästa år" summerade vi januaris mål, vilket också är målen för hela året. Resterande månader kommer att vara mer specifika mål. Denna månads fokus är "Min nya vana". Har funderat och ändrat mig gång på gång vad den nya vanan ska bli. Nu har jag iallafall bestämt mig. Vanan som jag kommer att fokusera på i februari är att:

Att förbereda mat och dylikt inför kvällspassen på jobbet i god tid

Det kan låta banalt, men fram till nu är det mer regel än undantag att jag slänger ihop allt i sista minuten och störta iväg. Inte skönt för vare sig kropp och själ, så nu är det dags att byta ut den mot en bättre vana. Så mycket skönare att plocka upp en packad väska och gå iväg.

Om du skulle skaffa en ny vana i februari, vilken skulle det bli?

Mitt bästa år-sammanfattning Januari

Nu är det här inte så representativt för hur sammanfattningarna kommer att se ut i och med att det är lite luddigare nu i januari. Har ju skrivit ner hela årets mål. Lite om hur det har gått kan jag ju iallafall plita ner:

Flytta ihop med Goron

Inget stort steg framåt men stora tankesteg för att göra det konkret.

Laga mer mat från grunden

Det mål som har gått bästa denna månad. Det har blivit mindre färdig- och snabbmat och jag har blivit ganska duktig på att alltid ha sallad i kylskåpet (maträtten alltså). Blir piggare av det.

Leva mitt liv i:

Kärlek

Den senaste veckan har jag försökt att vara lite mer positiv och inte gräva ner mig i det negativa.

Fokus

Här finns det en hel del kvar att jobba på för min "Nu ska jag fokusera...Oh shiney"-hjärna

Balans

Det har inte skett mirakel men det börjar att bli bättre. Inse att jag inte kan eller ens behöver göra allting på en dag

Acceptans

Här har det gått framåt. Har varit trött som en sarkofag denna vecka men har resonerat att "This, too, shall pass" och klarat av jobbet iallafall. Ett viktigt steg, att klara vardagen även om jag inte är 100%.

Mina känslor inför...

...att Melodifestivalen börjar imorgon:

...att Sherlock börjar imorgon:

Där mångfalden tar slut tar enfalden vid

Rickard Söderberg, som trogna bloggläsare vet är en av mina stora inspiratörer, har fått ägg och stenar kastade efter sig. Ingen blev tack och lov skadad (Rickard låter via Twitter hälsa att cykeln kommer att bli bra när han har fixat den) men det handlar om någonting större, som Morrica skriver så bra om. Det handlar om att någon tar sig rätten att beröva någon annan fri- och rättigheten att leva i kärlek och lugn. Den fri- och rättigheten ska alla människor ha.

Rickard själv har en önskan till oss som skickar sympatier och nätkärlek till honom förresten

Tack! Sprid #nätkärlek vidare till de som inte har samma Community som jag; kids o vuxna som trakasseras i det tysta. De behöver er love!
— Rickard Söderberg ♪♫ (@GayTenor) 25 januari 2014

Det som fick mig att börja fundera och skriva det här inlägget var en kommentar på Aftonbladets hemsida som sade att

Sticker man ut hakan får man vara beredd att ta en smäll då och då 

Min motfråga är "Varför då?". Oavsett åsikt så kommer vi ju alla för eller senare möta människor som tycker annorlunda. Även den som lever i majoritetens/normens trygghet kommer att göra det (som vit, svensk, heterosexuell cisperson är jag en sådan). Ibland är det roligt och spännande att möta motsatsen till sin åsikt, ibland är det rent deprimerande. Oavsett så tycker jag att vi som alla reviderar ovanstående kommentar till följande

Sticker man ut hakan utanför sin bubbla kommer man att möta andra saker än man gillar. Det är bara att hantera"

Det finns svar på Twitter och så finns det svar på Twitter

“@The_CrimsonAnna: Lyssnar på @OscarDronjak på P4 Göteborg. Ska bli intressant.” Kul liten intervju det blev, till slut!
— Oscar Dronjak (@OscarDronjak) 22 januari

Lyssnade på P4 Göteborgs lilla intervju med Oscar Dronjak (behöver jag fortfarande förklara vem det är ;) ). Kul intervju, jag blev ännu mer sugen på att läsa boken. Det enda som var synd var att de bröt av mitt i med en lång intervju med författarförbundet men sådan är lokalradion. Jag och Oscar har samma bild av essensen av metal, att det handlar om att stå för det man tror på, även om ingen annan tror på det.

Om den underskattade tystnaden

Vissa saker är som frisk luft. Man uppmärksammar och uppskattar dem bara när man upptäcker att de är borta. Tystnad är en sådan. Min granne spelade hiphop 12 timmar i stäck under kvällen-natten-morgonen, vilket gav mig totalt två timmars sömn. Använde följande för att försöka komma till ro:

• Avslappnings-CD på låg nivå i stereon
• Fokusera och lyssna på min egen andning
• Mp3 med hörlurar
• 1 öronpropp (så att jag fortfarande hörde klockan)
• 2 öronproppar

 Trots detta har jag fungerat någorlunda idag, även om matlagningen blev lidande. Men känslan när jag kom hem till lägenheten och det var tyst-ja förutom katterna förstås. Det känns så skönt. Ovälkomna ljud (speciellt basgångarna i hiphop) kryper innanför skinnet och gnager på hjärnan. Så det är ljuvligt med tystnaden. Till och med finska hårdrocksband förstår det.

Acceptans och Balans: Sms-morgon och tillbaka till yogan

Halvtid i januari. Hur går det då med mina mål för framtiden och året? Det går lite upp och ner. Har ibland lite lätt stressade tankar om att "Det här är året jag ska göra saker bättre. Får inte slösa bort det". Som tur är så kommer jag snart in i tankarna "Anna, det är bara mitten av januari. Det är bra att du vill använda året, men det är 11,5 månad kvar". Att laga mer mat från grunden har hittills gått sådär. De senaste dagarna går det dock åt rätt håll, och målet är ju att få till en livsstil och rutiner som fungerar även om jag har en trött period och när det blir förändringar i schemat.

När det gäller att leva i balans och acceptans har jag tagit ett steg framåt och tagit upp yogan igen. Det har funnits möjlighet att yoga där jag tränar men dels så har jag fått kämpa med min självacceptans där, att acceptera att det var ett tag sedan jag yogade och att jag tappat lite, och den instruktör som har funnits har inte varit min typ av instruktör. Hon är uppskattad, det märker jag i omklädningsrummet, men jag tycker att hon missar lite av den andliga aspekten av yogan. Men men, to each their own. Nu hade en ny instruktör börjat och jag testar. Redan när jag kom in i salen kände jag att det här blir bra. Det var nog en kombination av hennes fantastiska lugna röst, kompositionen av passet och att jag kunde släppa mina tidigare erfarenheter och tänka "Here I stand". Det var den nya instruktörens första pass, så jag gav henne beröm för det. Som bonus är tiden snudd på perfekt för mig-hinner landa efter jobbet.

Det var en otroligt skön känsla och jag kände mig i balans efter yogan, trots att måndagmorgonen var en SMS-morgon, dvs. en morgon som kräver Svart Mintte och Sabaton.

Min första vecka 2014-Bakåtblickande nyår, matigt nyårslöfte och sagolika sjöhästar

2013 övergick i 2014 på Adelsö för min del, hos två vänner, hädanefter kallade Indy och Marion, samt 3 nya bekantskaper. Det blev en mycket trevlig kväll, men ett mer bakåtblickande nyår har jag aldrig varit med om. Som Goron så klokt beskrev det "Värden kom in med ett 8-bitars Nintendo, och sedan kom vi aldrig förbi 1985". Han hade rätt men det var roligt. Varje par bidrog med en rätt-vår sjunde deltagare bidrog med frukosten. Såhär såg nyårsmenyn ut:

• Bruschetta med tomatröra och parmesan
• Lax med hjortronsås och kokt potatis (vegetarisk alternativ brieost i ugn)
• Vit kladdkaka med afroditiska bär i kryddlag och vaniljglass

Adelsö ligger långt från Crimson Realm, så vi sov över där och åt sen frukost innan vi åkte. Värdparet hade meddelat att de var en sängplats kort, så min tältsäng fick följa med. Den är tack och lov ganska skön att sova i.

I övrigt har jag och Goron tagit det lugnt hemma hos mig och myst. Igår tog vi dock med oss Gorons vän som är på besök från Kiruna, och hans flickvän och tog oss till Aquaria Vattenmuseum för att hinna se deras sjöhästutställning. Har inte varit på Aquaria på evigheter, men det var lika fint som det alltid har varit. Och sjöhästarna i all ära, det roligaste att se garden eels och artemia på riktigt.

Så var min vecka 1och vill du veta mitt nyårslöfte får du kika här.

2013-återkomstens år

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?

• Gick på bokrelease
• beställde gravyr på en gravsten
• fixade massor av jox kring ett dödsfall
• gick på museum på kulturnatten
• Vågat säga rakt ut att jag inte vill träffa en dränerande person
• Gått på scifi-mässan
• Gått på Gamex
• Gjort min egen glass
• Jobbade på julafton
• Träffade en Star Wars-skådis
• Gick på signering på Scifi-bokhandeln

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja =) Do och Lady Glatem fick lille Baby Glatem, som vi snart får hitta på ett nytt namn åt.

Dog någon som stod dig nära?

Tack och lov inte.

Vilka länder besökte du?

Sorry, men förutom Sverige var de enda länder jag besökte Hyrule, Midgård , Narnia och Westeros ;-)

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?

Ett mer inrett hem och som alltid mer balans i livet.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?

Kommer att minnas festen den 25/1, kulturnatten 21/4,  Sweden Rock den 6/6-9/6, 7/9 när jag och Goron var på "Körslaget" och viktigast av allt, den 9/2, datumet när jag träffade Goron :)

Vad var din största framgång 2013?

Att jag har börjat kasta av mig den blöta, stickiga filt som mormors sista tid och bortgång var för mig och börjat leva för min egen skull. Har gått från vissen och ensam till kär och trött men mer harmoniskt.

Största misstaget?

Det stående generella misstaget att ibland låta andra människor ta över huvudrollen i mitt liv.

Bästa köpet?

Mitt nya kylskåp och boken "Drunkna inte i dina känslor" .

Vad spenderade du mest pengar på?

Utöver hyra och mat så tyvärr katternas veterinärbesök. Men det är det värt för att de ska må bra.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Kulturnatten och Kolmården-besöket med Goron kommer jag att bära med mig. Överhuvudtaget att vi har haft så roligt tillsammans.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?

"Carolus Rex" med Sabaton är lite min och Gorons låt och "Song of the lonely mountain" från "The Hobbit".

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare.  Inte för att jag sprang omkring och sjöng "The hills are alive with the sound of music..." hela tiden, men jag hade lättare att komma tillbaka när dalarna kom.

Vad önskar du att du gjort mer?

Jag önskar att jag hade umgåtts mer med vänner och att jag hade givit mig själv återhämtningstid.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Grubblat, nojat och som jag sade tidigare år, saker som bara får mig att må bra för stunden men inte långsiktigt.

Blev du kär i år?

Ja =)

Favoritprogram på TV?

"Face Off", "Körslaget" , "Guds kvinnor" och "Vikings". "Vikings" från BBC alltså, inte tv-serien med Travis Fimmel och Gustav Skarsgård.

Bästa boken du läste i år?

"Drunkna inte i dina känslor" av Doris Dahlin och Maggan Hägglund. Den har hjälpt mig att förstå mig själv och hantera mig själv och livet bättre. 

Största musikaliska upptäckten?

Tyska bandet Axxis och spelmusik-ensemblen White Mages.

Något du önskade dig och fick?

Förutom Goron menar du ;) Fick träffa Tony Kakko och tacka honom för att hans musik har hjälpt mig genom svåra tider. Det har jag velat göra i flera år.

Något du önskade dig och inte fick?

Hade velat träffa Morrica under året men det hände inte.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?

Blev bjuden på Hermans av Goron =)

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ledig jul och mindre trötthet hade gjort det bättre.

Vad fick dig att må bra?

• Att umgås med Goron och andra positiva människor
• De fester jag gick på
• Musik
• Ljusgjutning
• Måla naglarna

Vilken kändis var du mest sugen på?

I ärlighetens namn har jag bara haft ögon för Goron.

Vem saknade du?

Mamma. Några vänner har varit saknade men de har dykt igen

De bästa nya människorna du träffade?

Goron =) och Julia från Gollum's Cave. Har visserligen bara mött sistnämnda via nätet men en pärla är hon. 

Mest stolt över?

Att jag vågar markera mot människor och inte lät energi-vampyrer stanna kvar i mitt liv. 

Högsta önskan just nu?

Att den positiva spiralen jag påbörjade under 2013 fortsätter under 2014.

Mitt bästa år-Januari

Januari är månaden då man ska fundera på vem man vill vara och hur man ska lev sitt liv. Jag har satt följande mål:

• Flytta ihop med Goron
• Laga mer mat från grunden
• Leva mitt liv i

1. Kärlek
2. Fokus
3. Balans
4. Acceptans

Angående sambolivet har vi inget konkret datum eller dylikt men under 2014 är det dags att ta itu med alla de saker som måste göras för att detta ska bli bra, inte bara i drömmarna utan också i verklighetens gråa måndagar. 

Att laga mat från grunden och vara kreativ i köket är ett ställe där jag hämtar energi. Fina Goron har gett mig en liten glassmaskin i julklapp så nu slipper jag handveva min glass. Dessutom är det skönt att ha saker hemma så att det går att slänga ihop en middag. Så sparar jag energi när jag slipper handla.

Fokus handlar om lite mer mindfullness, att vara i nuet. Balansen om att vara lite rädd om mig och se till att jag mår bra. Acceptansen-det är både att vara tolerant (dock kommer jag att säga ifrån när något är fel) och att ibland bara gilla läget.

Kärleken talar för sig själv.