En måndag av friktion och försoning

Ny vecka och en jobbdag. Idag var första dagen jag kände vårkänsla på allvar. Ganska rolig ironi är att mitt "Vårkänsla"-te tog slut just idag. Annars har det var lite friktion idag. Fick två jobbiga brev när jag kom hem. Ett som kommer att innebära pappersarbete, och ett om att ventilationen i min lägenhet ska inspekteras nästa vecka (rutinkontroll), vilket blir en del möbelflyttande och annat praktiskt jobb. Ingen av dem är ohanterliga, men när båda kom på samma gång så blev det lite mycket på en gång. Dock stolt, för några år sedan hade jag legat i en snyftande hög, nu lade jag upp en plan för hur jag ska hantera detta de kommande dagarna.

Med de två breven nätt och jämnt smälta i huvudet, så var det skönt att ta sig till yogan. När jag väl hämtat ut min biljett upptäckte jag att instruktören vars yoga jag inte uppskattar vikarierade. Det var då jag insåg att universum bestämt sig för att ge mig mig friktion idag. Tanken som for genom huvudet när jag låg på yogamattan blev "Ja, ja ska det vara på det viset så får det vara en friktionsfylld dag då". Kunde ju inte lämna yogan när jag ändå var ombytt, det vore ju suspekt och dessutom lite mobbingaktigt, så jag bestämde mig för att kämpa mig igenom yogapasset.

Kämpa visade sig vara helt fel ord. Jag vet inte om det var jag som hade rimliga förväntningar eller om instruktören har ändrat sitt tillvägagångssätt, men det var ett riktigt bra pass. Till och med "hunden", en yoga-position jag har ett elände med, gick bra. Passet var jätteskönt och jag kunde faktiskt (nu bör nog ni som är flum-allergiska stänga den här bloggen) känna energin och öppnandet av sinnet. Mycket skönt. All "skräp-energi" som sätter sig i kroppen på mig när jag blir frustrerad, irriterad eller dränerad försvann. Kände hur jag samlade energi för kommande vecka. Vem vet, jag kanske t.o.m vågar mig på ett av instruktörens ordinarie yoga-pass?