We don't celeberate sundays...

...sjunger Hardcore Superstar men de verkar ha missuppfattat hela grejen. Helgen som gick kände jag att söndagen definitivt var dagen som är värd att fira. Lördagen var en riktig "kött- och potatisdag" som Hagbard hade sagt. Spinning och kvällsjobb. En arbetsdag som de flesta.

Fira blev det istället på söndagen där min näst yngsta kusin fyllde 16 år. Firade med familjen, bl.a. min äldsta faster som bor i Sörmland gjorde ett sällsynt gästspel. Mycket trevligt. Vi firade med grillat, bön-, pasta- och  tomatsallad och en mycket god chokladtårta. Det är skönt att besöka min faster (födelsedagsbarnets mamma) med familj. Det är den del av min släkt (förutom min pappa) som jag har närmast andlig släktskap med, om ni förstår vad jag menar.

Firandet av kusin var andra akten av min söndag. Den första är "i väven" som de säger men jisses så tillfredsställd i själen jag kände mig i den. Kammebornias drottning skriver om hur det vore om någon kunde berätta för oss vad som skulle hända oss om fem år, och hade vi trott på det? Det ska bli spännande att se vad jag säger om den 19/8 2012 om fem år;)