Frågan ställdes av Clara i mitt förra inlägg. För det är så många svenska metalheads, speciellt vi som har powermetal närmast våra nitbeklädda hjärtan, känner. Allt verkar roligare i Finland. Jag får iallafall känslan av att de verkligen uppskattar sina band och musiker på ett annat sätt. I Finland tar Nightwish hem tre Emmas (finska grammisar) bl.a för bästa album. Som Morrigan, moderator på Nightwish-forum konstaterade, "Metal is folk music in Finland". I Sverige skuffar vi undan dem i en egen kategori. Finland väljer t.o.m att låta finska supergruppen Northern Kings fungera som mellanakt i Melodifestivalen. Ytterligare exempel är att när en svensk tävlar för ett annat land i Eurovision SOng Contest och vinner så blåses det upp så man kan tro att det är Sverige som vunnit. När Anette Olzon tog över som sångerska i Nightwish, internationellt stort band och Finlands nationalklenod, reagerar tidningarna med en futtig notis.
Hur har det då blivit så här? Det är mina egna personliga teorier om detta. Finland har sisu som nationellt kännemärke, och kämpaglöd är ju en av hårdrockens stöttepelare. Finnarna har också en stark tangotradition och som vi alla vet är tango dramatisk musik. Svensk musiktradition lutar sig mera åt att antingen vara glittrande glad eller djupt vemodig. Har också hört av finländska män och kvinnor att finska män inte är stjärnor på att prata om sitt känsloliv, och det är ju inte ovanligt att män använder musiken som ventil för sina känslor. Om vi återknyter till nationella draget, så talas det ju ofta om det finska vemodet-och vemod är en annan gångbar känsla inom metal-kulturen. Jag har också fått känslan av att begreppet "Sellout" som i Sverige verkar användas så fort ett band vågar visa sig i ett sammanhang med annan färg på dekor och rekvisita än svart, grå och röd, inte existerar på samma sätt i Finland.
Nu ska vi inte deppa ihop för att vi inte bor i Finland. När ett klipp med Sabaton från TV4:a "Nyhetsmorgon" lades upp på YouTube uttryckte ett internationellt fan sin avund över att vi i Sverige får se metal i morgon-TV.
Om någon har erfarenhet av den finska kulturen får ni jättegärna kommentera, oavsett om ni tycker jag slår huvudet på spiken eller pratar i nattmössan.
Det är Saint Patrick's day idag-så som hyllning till Irland lägger jag in Thin Lizzy "Roisin Dubh" (som råkar vara ett av de snyggaste omslagen genom tiderna enligt mig)
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
7 kommentarer:
För att finnar super så förbannat.
Kul att du gjorde ett inlägg av min fråga :) Har länkat till dig!
Allt är roligare i Finland :) Några av mina närmaste vänner är finnar och jag har varit där en del. Mkt fylla, mkt vemod o ja mkt hårdrock överallt. Åk dit o upplev själv! + att finska karlar är förbannat snygga. Nu är ju jag mer inne på gothmetal än powermetal men hårdrocken är helt enkelt en annan del av livet där än här.
Sedan har jag ju mina amerikanska vänner som avundas mig att jag bor i Sverige... real metal, snygga kvinnor mm Haha
som jag brukar säga: gräset är alltid grönare på andra sidan
Bra låt val ;)
Finsk hårdrock är verkligen bra!!!!
Absolut okej att bli berörd och gråta av själva musiken och texterna!! Det kan jag oxå göra.
Men om vi gör så här, du och Joacim skriver texter så gnossar jag med hans hår under tiden ;0)
Jag tror att din teori stämmer väldigt bra. Sedan kan det kanske ha att göra med att finnar är lite mer opretto än Svenskar. Jag upplever att deär mer avslappnade och har mer självdistans i störstaallmänhet.
Skicka en kommentar