Om mig

Mitt foto
Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.

lördag, november 05, 2011

This moment is eternity?

På senaste konserten funderade jag lite i pausen över detta med att fotografera och filma på konserter. Det var ingen bra idé att göra det senare om du stod långt fram, då puttade vakterna vänligt men bestämt ner din telefon. Det var den ena saken som fick mig att fundera och bestämma mig för att ta upp ämnet. Det andra var när jag under Hammerfall, för en sekund vände mig bakåt och kollade på publiken för att leta upp en bekant. Honom hittade jag inte men jag noterade att alla bakom mig står avspänt med armarna i sidorna och avspända ansikten-utom en tjej som står med ansiktet spänt som en fiolsträng och kameran redo. Inte så att hon var på väg att ta ett kort-bara kameran i handen och spänt ansikte. Hon var den enda som inte såg ut att ha särskilt kul (Åh, vad jag hoppas att jag har fel här).

När det gäller stillbildsfoton är min åsikt klar-det tycker jag att alla ska få ta för privat bruk. Jag ser inte hur det skulle skada artisten på något sätt, inte är det störande som konsertbesökare heller (annat än att det vore roligt att få se alla bilder som fellow rockers runt omkring har tagit). Filmandet är jag lite mer kluven till. Visserligen är det kul att sätta guldkant på bloggen med filmer från konserterna (och lite skön nostalgitripp när det är långt till nästa gig*) men det är lite trist när man har svårt att se själva konserten för att folk håller upp sina mobiler i en hel låt för att filma.

Det jag tänker på med de som filmar och fotograferar fernetiskt; är de verkligen närvarande i stunden? Har de några minnen att binda till filmen eller fotot när de är klara?  I mitt mörka förflutna (alltså när jag var dansbans/schlagertjej) så minns jag att kameran nästan var fastvuxen vid ögat. Mot slutet var det nästan som en jakt på bra foton. En kompis till mig filmade en hel spelning, något jag inte kan förstå.
Numera skippar jag ibland kameran, till förmån för att kunna njuta av musiken och interagera med bandet. Metal-mindfullness helt enkelt.Det är nog roligare med en publiken som har händerna i luften och headbangar än 3000 mobiler.

Det är väl det rådet jag vill ge er, kanske små hårdrockare, som ska på er första konsert;ta kort om ni tycker att det är kul, men glöm inte att vara där.

Inga kommentarer: