Stolt över att ha nitarna runt hjärtat

Jag kom på efter att ha skrivit min hyllning till Dio (förövrigt svår att skriva för det är så många som skrivit betydlgit bättre) att jag borde tagit upp stämningen i hårdrocksvärlden efter Dios död. Jag fick ju veta det av en metalbroder och hade nästan en liten likvaka via nätet med diverse rockvänner som råkade vara vakna. Det låg något vackert i att se hur en efter en förstod vad som hänt och skrev raden "Vila i frid Ronnie James Dio" och liknande.Metalbarbie beskriver det så fint. Jag blir stolt att vara hårdrockare när jag ser all värme som strålar ut.

Den värmen behövdes idag när jag chattade med tittarombudsmannen och frågade varför TV4 inte uppmärksammade Dios bortgång mer med tanke på att betydligt mindre artister fått minnespaneler och dylikt. Svaret blev att "Många vet inte vem han var. Jag t.ex." Vad är det för argument? När filmregissören Akiro Kurosawa gick bort så gick det att låta kunnigt folk sitta och prata om vad han betytt och så vidare, och det är fler som inte vet vem det är än Ronnie James Dio, tror jag iallafall. Jag hade inte förväntat mig eftermäle i stil med Michael Jackson (så mycket insikt har jag) men att prata en kvart om vad han betytt för genren hade väl inte varit för mycket. TV:s egen Ronny Svensson (som för övrigt skrivit om Dio i sin blogg) hade gjort ett utmärkt jobb.

Jag länkar istället till Poodles fina minnesinlägg och DN:s bokblogg som lyfter in Dio på ett fint sätt och höjer mina händer i "double horns" för alla härliga rockers därute.