Before the Madness

Det är dagen före Sonisphere. Alla ärenden och förberedelser är gjorda förutom nagelmålningen. Har t.o.m lagt in en påminnelse i mobilen att inte glömma min biljett. Märker att jag är speedad inför detta för min hjärna fungerar mindre strålande. Men har iaf fixat cash, fyllt på mitt kort så jag kommer hem och gett de personer som ska ha mitt nummer mitt nummer.

För er som ska dit: Var inte rädda att komma fram och skaka tass. Jag kommer ha på mig ett svart linne där det står "Metal" i nitar, kjol och stövlar samt ett lila nitarmband. Jag är ganska lik min lilla tecknade bild förutom hårfärgen. Imorgon rockar vi stora skuggan sönder och samman!

Uprising

Sabaton har idag premiär på videon till låten "Uprising"-urpremiären skedde egentligen i söndags men det skedde på polsk TV (texten handlar ju om upproret i Warsawa så det är ju rättvist att polackerna fick se den först). Tänker inte snacka sönder denna här snygga saken men en liten detalj som jag gillar skarpt vill jag uppmärksamma-det är att Joakim Brodén i början av videon deltar i tidstypiska kläder-tycker det skänker en fin tyngd till textraderna "History calling to you"-det blir lite känslan av att de som slogs i Warsawa var människor som vi.



Sabaton - Uprising (2010)

Sabaton | MySpace Music Videos

Kattäventyr

Min granne ringde på dörren idag för att höra om någon av mina katter hade rymt. Jag räknade in dem och de hade de inte. Jag följde ändå med ut i trappuppgången för att se om jag kände igen katten. Det gjorde jag inte-katten var dock väldigt sällskaplig och jag hann se att den hade en tatuering i örat. Vid det här laget var vi fyra grannar som engagerat oss i katten. Efter att jag lockat in katten i transportbur och några samtal till kennelklubben (de har hand om registret för katter också) fick vi veta vad katten hette. Telefonnumret visade sig gå till f.d ägaren som givit bort katten för 5 år sedan men hon hade numret till nuvarande ägaren. Vi fick dock inte tag i henne och började fundera. En av grannarna erbjöd sig att katten kunde vara i hennes kök medan hon jobbade så kunde vi arbeta vidare-men hon skulle resa bort dagen efter och jag kunde inte ta hand om den. Jag skulle sätta upp lappar men jag chansade och skickade ett sms till matte. En lyckträff-jag fick tag i henne och det visade sig att kattvakten bodde i mitt hus så på kvällen bar jag ner katten dit och historien fick ett lyckligt slut. Både matte och kattvakt var tacksamma att vi brydde oss.
Jag har lärt mig följande av historien:

1. Det är lättare att läsa en katt-tatuering i örat om du sätter en ficklampa bakom kattens öra och lyser.
2. Kennelklubbens nummer är 08-795 30 00
3. Om du har en katt med örontatuering-kontrollera uppgifterna så att det finns ett aktuellt telefonnummer. Har du tagit över katten kanske det inte är du som står där. Det går lätt att fixa på numret ovan eller www.skk.se

Feel the H.E.A.T

I förrgår spelade H.E.A.T på Gröna Lund, som jag tidigare nämnt i bloggen. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle gå, men insåg att det är bättre att gå dit och gå om det inte är bra, än att ångra mig för att jag aldrig gått dit. Bestämde mig dock för att inte köra "full metal regalia" utan lila klänning (tack Nystan) och lacktights fick duga.

Med facit i hand-jag hade tokångrat mig om jag inte gick dit-för jösses vad de var bra. Dessutom var det ju Kennys sista spelning-och eftersom jag tycker Kenny är en grym sångare så jag ville gå dit och fira av honom. Jag kan säga såhär-ryktena om hans förlorade röst är betydligt överdrivna. Han erkände dock att han kämpade med gråten i halsen hela spelningen-på slutet stod han på knä vid scenkanten och kämpade med gråten-(det långa håret dolde det dock) samtidigt som hela publiken skanderade hans namn. Han steg också i graderna hos mig när han valde att inte gå in på detaljerna kring sitt avhopp (det kommer istället komma i ett brev på hemsidan) utan istället "fokusera på er och att spela grym musik ikväll".

Det hände en liten kul grej efteråt-jag hade stått bredvid ett medelålders gäng som verkligen öste på hela konserten. Förstod att de hörde till bandet på något sätt så jag knackade en av dem på axeln och frågade om de var släkt med bandet. Han svarade att han var Kennys pappa. Helt spontant gav jag honom en kram och sade-"Ni har en fantastisk son. Hälsa honom det". En rörd far svarade att det ska jag göra. Jag brukar inte krama främlingar men just i sommarnatten efter en grym konsert så kändes det lite som vi alla är bröder och systrar.