I torsdags rymde jag ut till Death Mountain, Gorons hem, ett tag. Vi kände oss lite trötta och slitna och vet att vi mår bättre i varandras sällskap. Så han plockade upp mig och vi begav oss till death mountain. Jag lärde honom att laga snabba spenatpastan och han åt sin första veganmåltid med uppriktig nyfikenhet och sade att det var gott, även om han var ovan vid tofu. Lika stor succé som första pastarätten vi lagade tillsammans blev det inte, den lagade han igen några dagar senare. När vi myst klart skjutsade han hem mig.
Det som känns så skönt med vårt förhållande är att vi tar oss tid att ses, om det så är några minuter när han skjutsar hem mig eller som i torsdags, att "bara" äta middag ihop. Det är en skillnad mot tidigare relationer jag har haft, vi är en del av varandras liv, istället för att leva paralella liv. Den grejen har jag gjort och är klar med. Det känns väldigt bra detta, även om jag aldrig har varit med om någon liknande=).
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
4 kommentarer:
Han verkar vara en underbar person ;)
@Goron-Det är han ;)
Jag har också prövat det där med parallella liv. Jag gillade det ett tag, inbillade jag mig, men rätt meningslöst i längden. Bättre att leva tillsammans, göra saker ihop och prata med varandra, och sedan ge varandra den frihet respektive part i förhållandet eventuellt behöver.
@Linn-Nej, det ligger mycket i det. Jag tror också att paralella liv kan funka i vissa lägen, t.ex. om man bor på olika och båda har barn eller om man är väldigt ung.
Skicka en kommentar