Om mig

Mitt foto
Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.

måndag, oktober 22, 2012

Sabaton-Swedish Empire tour kommer hem

Det har varit ett konsert-år för mig som snarare präglats av kvalitet än kvantitet. Det har varit få men bra konserter-och bara en från "The Crimson Four". Det sistnämnda rådde jag dock bot på igår, Sabaton hade turnépremiär i Stockholm.

Det började lite typiskt med att jag, på väg till Arenan, lyckades snubblade på en gatstenskant och stod på alla fyra. Hörde bakom mig "Are you all right?" Jag reste mig, svarade "Yes, thanks" och kollar på de två killarna som dykt upp bredvid mig.  Där stod...RAVENLORD istället med en dansk kille han hade träffat. Det var trevligt att träffa honom igen, bara ovant (vi har inte träffats sedan vi gjorde slut). Hittade en till vän i kön och där vinkade jag hejdå till Ravenlord och den nyfunne dansken.  Jag klarade mig bra, bara ett pyttelitet sår i handen och trasiga strumpbyxor, men de gjorde mig lite mer metal;)

Såg första förbandet med vännen. Wisdom, ett ungerskt metalband. I teorin min typ av musik, men det var lite för renskrubbat och polerat för min smak. Tyckte dessutom inte att bandet hade så mycket kontakt med publiken, och då kan man lika gärna plocka fram Spotify.

Andra bandet Eluveite däremot. Vilken härlig blandning-med fiol, säckpipa och vevlira till hårdrock:) Bara en sådan sak som att den manlige sångaren först growlar och sedan plockar upp en tvärflöjt och drar ett solo. Vid det här laget hade jag hittat Alvfamiljen (ja minus Lillalven förstås) och Alvfursten har tydligen snöat in på folk metal. Jag tror att jag ska föreslå folk metal-kväll. Träffade Wånkan också, vilket är jättekul=)

Huvudakten-första spelningen med Sabaton mark 2. Fantastisk! Det var bra energi på scenen och jag gillade setlisten, även om jag hade föredragit "Lion from the north" på svenska och "Poltava" på engelska istället för tvärtom. Min favoritlåt "Karolinens bön" fick jag iaf höra på svenska (fast den är grym oavsett språk) och jag är omvänd vad gäller "En livstid i krig" som jag har tyckt var svagaste låten på skivan. Lite kul också, för Joakim berättade att han hade en liten dröm när han och Pär skrev "Carolus Rex", med textraden "Hela Stockholm ser mig krönas" att en dag få sjunga den i Stockholm. Så nu har de fått göra det=)

2 kommentarer:

Linn sa...

Åh. Det ögonblicket. När man träffar sitt ex för första gången när exet är ett ex istället för en pojk-/flickvän. Det brukar känns ganska skönt att få det överstökat tycker jag...

CrimsonAnna sa...

@Linn-Det gick bra. Och väldigt skönt att det kom nu, i en tid när jag är helt över honom och på väg in i något nytt, istället för när det var färskt och såren var öppna.