It's been a long cold winter...men nu är konsertsäsongen igångsparkad med Uriah Heep på Debaser Slussen. Jag fick vänta lite på mitt sällskap Do Glatem, men han kompenserade med sitt goda humör och sin positiva energi. Han är bra medicin efter en vecka av krasslighet och smulor i själens lakan. Uriah Heep är ett ruskigt vitalt band och jag gillar Debaser som konsertlokal. Heep har dessutom en mycket trevlig och skötsam publik. Det är en sak som jag gillar skarpt hos äldre band, de har en publik som är där för bandet och musiken. Jag har inget emot att prata med nya människor men just när jag lyssnar på ett band så vill jag fokusera på det.
Apropå att prata med nya människor, jag har märkt att jag har varit dålig på det senaste tiden men i förrgår gick jag fram till en tjej och sade att jag gillade hennes outfit. Hon blev mycket glad. För er som undrar hade hon på sig boots, leopardmönstrade strumpbyxor,blekt jeansväst som en kort klänning/tunika med ett svart linne under. Till detta hade hon stora runda båglösa glasögon, röda läppar och långt ljusblont hår med lätta lockar. Mycket skön konstrast och blandning.
2 kommentarer:
många minnen är förknippade med bandet ,,mitt livs kärlek bak på min moped ,,,livet var evigt o allt var lätt ,,,vad tog glädjen vägen ,,när förlorad man sig i en karriär o pengar ,,,och vad tog mitt livs kärlek vägen ,,,,
Ja, anonym, livet är fullt av frågor-av vilka inte alla har svar.
Skicka en kommentar