Om mig

Mitt foto
Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.

lördag, januari 07, 2012

The Addams family-mina första trevande goth-steg


Morrica är en ständig källa till ökat vetande om de mest skilda saker. Är det inte skolpolitiken så är det "Nyårsklockan" på originalspråk. Idag upplyste hon mig om att familjen Addams skapare Charles Addams hade fyllt 100 år idag. Hade ingen aning om att familjen skapare också hette Addams.

Själv upptäckte jag familjen Addams redan som 10-åring, på den tiden då mitt hjärta ännu inte hade fått några nitar (eller "before the hammer fell, before I wished for night, before the heart was savage" som jag kallar tiden innan jag blev hårdrockare). Det sändes på SVT och min mamma hade sett det som yngre och trodde att jag skulle gilla det. Jag fastnade direkt men tänkte inte så mycket mer på det än att jag tyckte att det var häftigt-speciellt den rytande isbjörnsfällen. Deras "saken"(en hand som kommer upp ur en låda i varje rum med t.ex. posten eller en penna) skulle inte vara helt fel heller. Känner ni någon som behöver anställning, hör av er. Jag kan erbjuda både manikyr till festliga tillfällen och ekologisk handcreme vid behov ;)

När jag nu tittar tillbaka så är det flera saker som slår mig med serien och hur före sin tid den var. För det första är det otroligt häftigt att TV, amerikansk dessutom, vågade visa en familj med estetiken som senare skulle kallas goth i mainstream-tv. Dessutom är det ju en familj som bara har lite annorlunda stil-alla älskar ju och tar hand om varandra såväl i äktenskapet som i barn-föräldraelationen. Två av mina favoritscener är dels när dottern Wednesday kommer hem från skolan och är otröstlig eftersom de har berättat en saga om att de dödar draken. Den andra är när en makeup-försäljerska som knackar dörr dyker upp i deras trädgård och frågar Wednesday var mamma är. Wednesday förklarar att hon tar hand om Aristoteles. Makeupförsäljerskan tycker att Aristoteles är en underligt namn på en hund och Wednesday konstaterar, med tonfallet att det är den mest naturliga saken i världen, "men inte på en bläckfisk". Jag tror på ett sätt att embryot till CrimsonAnna föddes där-att man kan gilla döskallar, nitar och vampyrer och ändå älska sin familj och tycka om att ha det mysigt. Än idag är det många jag möter som inte får ihop det.

Med facit i hand, jag vill nog ha det lite grand som familjen Addams den dagen jag skaffar en egen familj.

6 kommentarer:

Jesper Shuja sa...

Det är trevligt att se hur film och serier påverkar oss i vår ungdom men som säkerligen även har en inverkan på oss i äldre ålder. Star Trek har haft liknande effekt på mig som Addams har haft på dig :-)

CrimsonAnna sa...

hej Jesper! Välkommen till bloggen:) Det är intressant att titta tillbaka ibland och var milstolparna till jaget idag finns. Jag blir nästan lite inspirerad att göra en bloggserie om saker som har påverkat mig.

På vilka sätt har Star trek inspirerat dig?

curiousheathen sa...

Tack för den oerhört fina kommetaren, jag blir glad och rörd i hela mig!

Det sägs ibland att Charles Addams var en person med udda humor och ett stort varmt hjärta. Kanske är det hans personlighet som syns genom de karaktärer han skapade som illustratör för the New Yorker en gång i tiden? Jag håller helt med dig i det du skriver, den kärleksfullhet och omtanke som finns i familjen, och familjens vänkrets, är genuin och ser förbi allt som har med ytan att göra.

/Morrica

CrimsonAnna sa...

Den udda humorn och det varma hjärtat finns iaf i karaktärerna:)

Det finns någon allmän fördom att gillar man goth och metal-estetiken är man en hård person-vilket stämmer mycket dåligt med mina erfarenheter. När såg vi karaktärer med Morticia och Gomez utseende och samtidigt värme senast?

Jesper Shuja sa...

Tack :-)
Inspirationen har handlat om personlig utveckling och utveckling överlag. Serien påverkade mig delvis på så sätt att jag ville utbilda mig vidare. Har skrivit lite mer om det i en tidigare inlägg :-) http://jespershuja.wordpress.com/2011/12/27/195/

Det här med fördom och "goth och metal-estetiken" är intressant. Själv har jag på yngre dagar haft den inställningen, men med tiden har man lärt känna en del individer som tar sin inspiration från den världen, och mjukare för att inte säga ödmjukare människor är svårt att finna. Jag förmodar att sterotyper kan endast motarbetas med hjälp av personlig kännedom och kunskap.

CrimsonAnna sa...

@Jesper-hittade av en slump inlägget 2 sekunder efter att jag skrivit frågan. Du stärker bara min tro att värdefull insikt kan finnas på de mest oväntade ställen:)

Jag tror också som du säger, personkännedom och kunskap botar många fördomar och stereotyper. I slutändan är vi ju alla människor och blöder alla rött:)