Skäms Larz-Kristerz!

Dansbandskampen i tjänsten igen. Denna gång var jag förberedd redan innan på låt-misshandel. Till och med min kompis som kallar sig dansbandsnörd med stolthet var upprörd av Larz-Kristerz val av låt "Sweet child of mine" och det blev precis lika gräsligt som jag trodde. Dock lät de sin vanliga sångare vila och lät istället keyboardisten sjunga-inget lyckat val för han sjöng bara med halsen och fokuserade på att gapa så mycket som möjligt istället för att förmedla textens känsla. Dessutom så hade de dränkt hela arret i smetiga dansbandskeyboards-som att hälla beanaise-sås på sushi. Återigen har Larz-Kristerz gett sig på musik de inte klarar av. Vad är det för fel på att nöja sig med att spela dansbandslåtar och kanske lite pop och schlagercovers? Och varför inte våga sig på ett arr som vågar vara lite subtilt, stilrent rent av skört ibland istället för att dränka allt i klämkäckhet och keyboards? För mig var droppen när den andre kyboardisten ställer sig och slänger ut med armarna och ler-mitt i denna text om kärlek så ren och oskyldig att den gör ont. Morr! Som musikälskare dör något i själen när man hör sådant här.
Här får ni lyssna på "Sweet child o' mine" som den ska låta, med Axl på sång och Slash rena vackra gitarrsolo som inledning