Det blir mycket hurrande just nu. Idag fyller min favortisångare Joacim Cans 37. Han är den ende som fått mig att gråta på en konsert med sin egen låt. Tack för all musik, vare sig den har peppat mig inför anställningsintervjuer, tröstat mig när mitt hjärta blöder eller bara fått metalpulsen att slå fortare.
Har varit på givande kurs på Skatteverket idag. Känns något mindre jobbigt nu men jag har ett hårt jobb framför mig.
Bilden kommer från hammerfall.net
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar