En helg i the quests tecken

Så kom den välbehövliga helgen. Jag började med att åka iväg på ett ärende som visade sig vara onödigt. Istället för att åka hem och gräma mig så åkte jag och hängde lite till min vän Darth, som ju jobbar långa lördagar och blev glad att få lite sällskap. Darth har blivit lite sluss för mig, i och med att det sociala stått tillbaka under den mörka hösten.

 Efter ett kort ärende att hämta hämta en biljett och köpa lite te (det var ju kallt) så grubblade jag på om jag skulle åka och se min kompis coverband. Men peppad av Darth och med vetskapen att Marty Scars skulle bli glad så åkte jag iväg trots allt, efter att ha dragit på mig dubbla lager av allt jag hade på mig. Jag var lite bekymrad hur jag skulle orka med krogmiljön, men jag vet också att det är bättre att försöka utsätta sig för det, annars fastnar du så lätt i bekvämlighetszonen.

 Så jag tog mig dit, och jag hade en skön utekväll. Jag valde att inte dricka alkohol, för jag är rostig socialt just nu, och alkohol har en tendens att göra mig tyst och grubblig om jag inte är på tipptopp humör. Jag var inte på tipptopp humör men jag blev det där. Collateral Damage är ett grymt band. De skulle kunna få ett stenbrott att dansa. När jag stod där framme vid scenen så tänkte på det som jag ofta har tänkt på: känslan hur dina problem blir hanterbara när du står vid en scen och bandet sjunger om dem :) Det är en minnesbild från kvällen, en annan är när grabbarna bakom mig började headbanga och deras respektive hår landade på mina axlar ;)

 Har kommit till insikter under helgen.

• Darth beskrev att han har bilden av mig som en person som alltid gör någonting. Det är ju inte helt med verkligheten överensstämmande, men jag vet att jag kan ge den bilden. Kanske dags att våga vara öppen med att även jag gör ingenting ibland.
• Jag är en social person och tycker om att träffa nya människor, men när jag hamnar i stora gäng där jag bara känner en eller ett par personer, så kan jag bli tystlåten. Det vill jag jobba med.
• Som balans till förra punkten, jag tycker om att luta mig tillbaka och lyssna. Den delen hos mig själv gillar jag.
• Att umgås med vänner, ibland på väldigt enkla sätt, är en bra medicin mot nedstämdhet.

Välkommen:)

Medan jag ny står här, redo att börja min quest, så tar mig tid att välkomna Baby Glatem, Do och Lady Glatem, som föddes i förrgår. Jag fick veta det idag =) Som traditionen bjuder så har de fått välja en låt och det blev Queenrüches "Child of fire" , mycket passande eftersom 2013 års element enligt kinesisk astrologi är eld.

The quest begins

De senaste dagarna har jag varit nere, sliten och trött, så till den grad att mina vänner har sagt att det är olikt mig. Har också känt en släng av neofobi och att jag har varit trött på att vara trött. Har talat med vänner om detta och fick rådet att "Se det som ett äventyr. Då går det över och du kan lära dig från det". Fick också rådet att föra någon form av dagbok om det. Jag bestämde då att blogga om min resa bort från sorg och bedrövelse och till någon form av balans. Eftersom jag gillar ordet "quest" så har jag döpt de inläggen som kommer att handla om detta till just det. 
Vad handlar då min quest om?

• Att hitta balans och struktur i mitt liv, och skaffa mig långsiktigt bra vanor
• Att röra om lite i energierna och bereda plats för en positiv förändring
• Hitta tillbaka till mig själv och vem jag är och vad jag vill
• Att bearbeta sorgen.

Vad gäller den sista punkten så är den en röra av sorg, lättnad och ilska. Det finns människor i mitt liv som verkar ha glömt att jag har blodomlopp och känsloliv och har gjort mig till en symbol som kunna bära allas sorg. Mina känslor för det sammanfattas rätt bra i nedanstående citat från "Christina", en av Greta Garbos filmer.

"There is too great a burden you put on me. I have grown up in a great man's shadow. All my life I've been a symbol, a symbol of eternal changelessness, an abstraction. A human being is mortal and changeable with desires and impurities, hopes and despairs. I'm tired of being a symbol, Chancellor. I long to be a human being, this longing I cannot suppress."

Så nu börjar the quest.

Gripen av svårmod

Det är halmstrået som knäcker kamelens rygg sägs det. Jag var kamelen igår. Tråkig post med saker jag måste göra, bara det gör ju saker lite gråare. Som lök på laxen så renoverar mitt hus balkongerna. Det är välbehövligt (även om jag inte ens har en fransk balkong) men det påverkar mitt liv dels genom att bygg-jobbarna jobbar utanför mitt fönster och deras maskiner låter ungefär som att armén brakar in i kåken, och dels genom att jag på tio-elva veckor inte kommer att kunna använda sopnedkasten utan vara hänvisad till containrar utanför.

Nu är ju ingen av grejerna några stora katastrofer men när de slog sig ihop blev det ett tjockt halmstrå som knäckte den trötta kamelens rygg. Sådan är jag just nu. Mig själv, bara tröttare och mer tunnhudad. Samtidigt trött på att vara trött.

Bilden kommer från Bigfoto.