Morrica är en ständig källa till ökat vetande om de mest skilda saker. Är det inte skolpolitiken så är det "Nyårsklockan" på originalspråk. Idag upplyste hon mig om att familjen Addams skapare Charles Addams hade fyllt 100 år idag. Hade ingen aning om att familjen skapare också hette Addams.
Själv upptäckte jag familjen Addams redan som 10-åring, på den tiden då mitt hjärta ännu inte hade fått några nitar (eller "before the hammer fell, before I wished for night, before the heart was savage" som jag kallar tiden innan jag blev hårdrockare). Det sändes på SVT och min mamma hade sett det som yngre och trodde att jag skulle gilla det. Jag fastnade direkt men tänkte inte så mycket mer på det än att jag tyckte att det var häftigt-speciellt den rytande isbjörnsfällen. Deras "saken"(en hand som kommer upp ur en låda i varje rum med t.ex. posten eller en penna) skulle inte vara helt fel heller. Känner ni någon som behöver anställning, hör av er. Jag kan erbjuda både manikyr till festliga tillfällen och ekologisk handcreme vid behov ;)
När jag nu tittar tillbaka så är det flera saker som slår mig med serien och hur före sin tid den var. För det första är det otroligt häftigt att TV, amerikansk dessutom, vågade visa en familj med estetiken som senare skulle kallas goth i mainstream-tv. Dessutom är det ju en familj som bara har lite annorlunda stil-alla älskar ju och tar hand om varandra såväl i äktenskapet som i barn-föräldraelationen. Två av mina favoritscener är dels när dottern Wednesday kommer hem från skolan och är otröstlig eftersom de har berättat en saga om att de dödar draken. Den andra är när en makeup-försäljerska som knackar dörr dyker upp i deras trädgård och frågar Wednesday var mamma är. Wednesday förklarar att hon tar hand om Aristoteles. Makeupförsäljerskan tycker att Aristoteles är en underligt namn på en hund och Wednesday konstaterar, med tonfallet att det är den mest naturliga saken i världen, "men inte på en bläckfisk". Jag tror på ett sätt att embryot till CrimsonAnna föddes där-att man kan gilla döskallar, nitar och vampyrer och ändå älska sin familj och tycka om att ha det mysigt. Än idag är det många jag möter som inte får ihop det.
Med facit i hand, jag vill nog ha det lite grand som familjen Addams den dagen jag skaffar en egen familj.