Sweden Rock 2013-sista dagen

Sista dagen på Sweden Rock 2013. Jag var som jag skrivit tidigare trött, och började känna att det var dags att bejaka andra aspekter av mig själv än hårdrockaren. Missförstå mig rätt, jag älskar att se band jag nog inte hade fått se annars och att kunna koppla av på festivalen, men att sova för lite och att i mörkret både undvika att halka på slängda tomflaskor (och ibland människor som  däckat), samt den konstanta mattan av ljud- och synintryck, och så alla som går in i en. Mot slutet känner du dig mer eller mindre som en Ikea-möbel. Med detta sagt, off we went.

Första spelningen var coverbandet Rockklassiker All-Stars. Vi blev lite sena men jag hann iallafall se det jag ville, nämligen Nanne Grönvall och Joacim Cans. En del kanske tycker att det är lamt (hörde någon i publiken muttra det), men jag gillar att lyssna på covers sista dagen på Sweden Rock. Dessutom har Nanne Grönvall varit en av mina favoritartister sedan tonåren, och Joacim Cans är Joacim Cans. Han såg väldigt fräsch ut dessutom.

Efter att ha lyssnat på denna gick vi iväg och lyssnade på Tankard. När jag hörde tanken, ett band som med glmten i ögan som sjunger om öl, men det var inte min likör för fem öre. Efter några låtar gick vi och kollade lite Levellers innan vi gick vidare till Bloodbound. Sistnämnda var en av de stora positiva överraskningarna för mig. Inte nog med att de var taggade och verkligen verka gilla att vara där, de körde en väldigt bra blandning av nytt och gammalt. Det var nästan synd att behöva slita sig från dem, men jag ville se Civil War i sin helhet. Hade tänkt att stå och röja på dem, men det var knökfullt framför dem och hemskt nog så var jag trött i kroppen. Så jag satte mig och lyssnade och det gick bra det mer. En bra spelning som helhet, ska bli väldigt kul att se vad de kommer att kunna göra när de blivit mer samspelta.

På kvällen såg vi Accept och de gjort en av de bättre spelningarna på hela festivalen-dessutom är det omöjligt för mig att inte gilla dem-hälften av mina favoritband har sagt att de har Accept som influenser, och den andra hälften har säkert också haft det. Kul att de är så vitala trots att de inte är några dunungar.

Efter en sista tur till den parkerade bilen så kom vi tillbaka. Vi hade egentligen tänkt att titta på Skid Row men blev kvar vid Rush, för att de var kul helt enkelt. Så vi blev kvar och jag fick en mycket efterlängtad mugg te. Råkade se Daniel Mühr från Civil War, så jag gick fram och berömde honom för spelningen och sade att det ska bli kul att höra mer. Han blev glad och svarade att det skulle bli kul att spela mer.

Sista punkten på programmet var Avantasia. Vid detta laget var jag riktigt trött, men tro mig, man vet att ett band är bra när du står kvar och lyssnar, trots att du har ont i fötterna och gråter. Det är jag glad att jag gjorde, för Avantasia är verkligen är ett grymt band.Vadnringen tillbaka var dock ett lite h*vete för mina trötta fötter.

Dagen efter var det dags att åka hem. Mina vänner spelade musik, men då var jag ganska mätt på hårdrock så jag satte i öronpropparna och vilade på vägen hem i bilen.

I nästa inlägg kommer jag att skriva om vad jag lärde mig på denna Sweden Rock. det blir tips på hur du får din festival att flyta bättre.