Där mångfalden tar slut tar enfalden vid

Rickard Söderberg, som trogna bloggläsare vet är en av mina stora inspiratörer, har fått ägg och stenar kastade efter sig. Ingen blev tack och lov skadad (Rickard låter via Twitter hälsa att cykeln kommer att bli bra när han har fixat den) men det handlar om någonting större, som Morrica skriver så bra om. Det handlar om att någon tar sig rätten att beröva någon annan fri- och rättigheten att leva i kärlek och lugn. Den fri- och rättigheten ska alla människor ha.

Rickard själv har en önskan till oss som skickar sympatier och nätkärlek till honom förresten

Tack! Sprid #nätkärlek vidare till de som inte har samma Community som jag; kids o vuxna som trakasseras i det tysta. De behöver er love!
— Rickard Söderberg ♪♫ (@GayTenor) 25 januari 2014

Det som fick mig att börja fundera och skriva det här inlägget var en kommentar på Aftonbladets hemsida som sade att

Sticker man ut hakan får man vara beredd att ta en smäll då och då 

Min motfråga är "Varför då?". Oavsett åsikt så kommer vi ju alla för eller senare möta människor som tycker annorlunda. Även den som lever i majoritetens/normens trygghet kommer att göra det (som vit, svensk, heterosexuell cisperson är jag en sådan). Ibland är det roligt och spännande att möta motsatsen till sin åsikt, ibland är det rent deprimerande. Oavsett så tycker jag att vi som alla reviderar ovanstående kommentar till följande

Sticker man ut hakan utanför sin bubbla kommer man att möta andra saker än man gillar. Det är bara att hantera"

Det finns svar på Twitter och så finns det svar på Twitter

“@The_CrimsonAnna: Lyssnar på @OscarDronjak på P4 Göteborg. Ska bli intressant.” Kul liten intervju det blev, till slut!
— Oscar Dronjak (@OscarDronjak) 22 januari

Lyssnade på P4 Göteborgs lilla intervju med Oscar Dronjak (behöver jag fortfarande förklara vem det är ;) ). Kul intervju, jag blev ännu mer sugen på att läsa boken. Det enda som var synd var att de bröt av mitt i med en lång intervju med författarförbundet men sådan är lokalradion. Jag och Oscar har samma bild av essensen av metal, att det handlar om att stå för det man tror på, även om ingen annan tror på det.

Om den underskattade tystnaden

Vissa saker är som frisk luft. Man uppmärksammar och uppskattar dem bara när man upptäcker att de är borta. Tystnad är en sådan. Min granne spelade hiphop 12 timmar i stäck under kvällen-natten-morgonen, vilket gav mig totalt två timmars sömn. Använde följande för att försöka komma till ro:

• Avslappnings-CD på låg nivå i stereon
• Fokusera och lyssna på min egen andning
• Mp3 med hörlurar
• 1 öronpropp (så att jag fortfarande hörde klockan)
• 2 öronproppar

 Trots detta har jag fungerat någorlunda idag, även om matlagningen blev lidande. Men känslan när jag kom hem till lägenheten och det var tyst-ja förutom katterna förstås. Det känns så skönt. Ovälkomna ljud (speciellt basgångarna i hiphop) kryper innanför skinnet och gnager på hjärnan. Så det är ljuvligt med tystnaden. Till och med finska hårdrocksband förstår det.

Acceptans och Balans: Sms-morgon och tillbaka till yogan

Halvtid i januari. Hur går det då med mina mål för framtiden och året? Det går lite upp och ner. Har ibland lite lätt stressade tankar om att "Det här är året jag ska göra saker bättre. Får inte slösa bort det". Som tur är så kommer jag snart in i tankarna "Anna, det är bara mitten av januari. Det är bra att du vill använda året, men det är 11,5 månad kvar". Att laga mer mat från grunden har hittills gått sådär. De senaste dagarna går det dock åt rätt håll, och målet är ju att få till en livsstil och rutiner som fungerar även om jag har en trött period och när det blir förändringar i schemat.

När det gäller att leva i balans och acceptans har jag tagit ett steg framåt och tagit upp yogan igen. Det har funnits möjlighet att yoga där jag tränar men dels så har jag fått kämpa med min självacceptans där, att acceptera att det var ett tag sedan jag yogade och att jag tappat lite, och den instruktör som har funnits har inte varit min typ av instruktör. Hon är uppskattad, det märker jag i omklädningsrummet, men jag tycker att hon missar lite av den andliga aspekten av yogan. Men men, to each their own. Nu hade en ny instruktör börjat och jag testar. Redan när jag kom in i salen kände jag att det här blir bra. Det var nog en kombination av hennes fantastiska lugna röst, kompositionen av passet och att jag kunde släppa mina tidigare erfarenheter och tänka "Here I stand". Det var den nya instruktörens första pass, så jag gav henne beröm för det. Som bonus är tiden snudd på perfekt för mig-hinner landa efter jobbet.

Det var en otroligt skön känsla och jag kände mig i balans efter yogan, trots att måndagmorgonen var en SMS-morgon, dvs. en morgon som kräver Svart Mintte och Sabaton.