Helgen som var-zombier, hårdrock och releasefest

Det finns par som på sin lediga dag åker ut till havet och tittar på solnedgången. Det finns par som åker till konstmuseer och tittar på vacker konst och skulpturer. Sedan finns det sådana som Goron och jag, som går och tittar på zombiewalk.

Det var första året jag gick ut och tittade på walken (så jag slapp skriva ett sådant här inlägg i år). Det var två saker som slog mig. Det första är vilka kreativa zombie-entusiaster vi har. Såg brudpar, servitörer, flygvärdinnor och Alice i Underlandet i odöd tappning. Riktigt fint. Det andra är hur härligt öppna stockholmarna var inför detta. Det var glada människor i alla åldrar som tittade på. När ett par frågade mig vad det var som var på gång blev de glada och intresserade. Människor med inställningen nedan lyste skönt nog med sin frånvaro:





På kvällen drog jag med mig Goron och lyssnade på Collateral Damage. Det var länge sedan jag såg dem men det var kul. Blev till och med pussad av en främmande kvinna (jag vet inte varför men det gjordes med värme och fullt frivilligt). Så efter en kul natt kröp jag och Goron ner och sov.

Om lördagen var dagen för min inre goth och hårdrockare, så var söndagen dagen för min lite mysigare sida. Jag och Goron var nämligen på bokrelease, och inte vilken release som helst utan för boken "Glass åt alla". Releasen hölls i butiken Poplin, och förutom god glass och spännande samtal, så insåg jag att jag kommer att handla i den butiken. De har härliga accessoarer och hårsmycken. Vad sägs t.ex. om lego-örhängen? Dessutom har de en egen modist i butiken =)

Vill ni läsa om glassen kan ni göra det här.

Hösten-hobbitens tid kommer

Hösten är här. Det är lite hobbit-tid. Man kryper ihop i sin mysiga håla, dricker te, äter mer och tyngre mat och håller näsan ur trubbel så att inget trubbel kommer till en. Har haft en ledig dag idag så jag åkte in till stan och köpte kattmat. Passade också på att handla lite te-Earl Grey flower, höstsymfoni och gotländskt honungste. Passade också på att hämta hem ett paket jag beställt med lite blandade accessoarer i höstfärger-det är dem du ser på bilden. Skruvarna är sjalar som jag använder som bälte eller runt halsen och det andra är knästrumpor-guld att ha i kängorna.

Goron kom hit en stund efter jobbet, fick en kopp te och ryggmassage. Han sade när vi satt och vilade tillsammans att "Vi gör varandra lyckliga, eller hur?" Det sammanfattar verkligen känslan mellan oss.

Nytt kylskåp och micro har det blivit också eftersom de gamla var bortom all räddning.. Känns som en dyr men skön nystart. Nya micron har ångkokningsfunktion och den kommer jag att använda mycket när jag väl fått pli på den bångstyriga skålen (den viktiga plastringen på brickan hoppar av). Överhuvudtaget är jag lite hemmamänniska just nu. Det är att vara hemma och mysiga som känns skönast just nu. Det är här, med katter och tända ljus, som jag vilar mitt sinne, som är lite trött just nu. Lite hobbit så där.

Nu förstår jag om en kategori av mina läsare undrar-får hårdrocken plats då? Ja, det får den även om jag mest har lyssnat på soundtracks senaste tiden. Just nu är det lugnare formerna som går hemma hos mig-som t.ex. Blind Guardians "War of the thrones" som du hör nedan (VARNING: Videon innehåller bilder från "Game of thrones" som kan vara blodig och brutal ibland. Är du känslig, klicka upp en annan flik samtidigt och njut av den vackra musiken).

Sk*tvecka!

Denna vecka har följande saker hänt mig:

• Trampat snett vilket ledde till en lätt stukning
• Glömde matlådan
• Min mikrovågsugn bestämde sig för att resa till hushållsapparaternas hel
• Mitt kylskåp beter sig underligt har gått sönder, troligen irreparabelt

Hade plan på att detta skulle bli en bra vecka när jag skulle få mycket gjort. Så blev det inte. Känner mig nedslagen men tack vare Goron och Icka så har jag inte lagt mig ner totalt. Mitt gamla kylskåp får dagens låt:

Sonata Arctica byter basist och det där med bandmedlemsbyten

Det kan inte ha gått någon förbi att Sonata Arctica har bytt basist. Marco Paasikoski hoppar av efter drygt tio år. Anledningen, enligt hemsidan, är att hans livssituation inte tillåter honom att vara  del av ett turnerande band. Ersätter gör Pasi Kauppinen från bl.a. Winterborn.

Marcos avhopp fick mig att fundera lite. Jag kan inte säga att det väckte jättestora känslor när Marco hoppade av, annat än att jag är glad att jag hann få hans autograf på Sweden Rock. Trots allt var han ju med i bandet under hela den tid som jag har uppskattat dem.

Det här med hur reaktionen blir när en medlem som inte är frontfigur byts ut. Har varit med om det med samtliga The Crimson Four och de reaktioner som brukar dyka upp är dessa:

• De som uppriktigt kommer att sakna medlemmen
• De som inte är förvånade eftersom de har känt det på sig, ofta med eget vittnesmål om t.ex. ögon eller brist på glöd under just den spelningen de var på
• De som blir oroliga och börjar spekulera vilt om bandets framtid
• De som tar tillfället i akt att berätta hur besvikna de har varit på bandet länge
• De som tillhör ovan nämnda kategori, men som i och med avhoppet blir optimistiska och hoppas på en vändning
• Trollen som passar på att vräka ur sig sk*t

Den splittring/icke frontfigursavhopp som kändes mest i mitt hårdrockshjärta är nog när Stefan Elmgren lämnade Hammerfall, dels för att jag han träffa honom innan och han är ganska skön, dels för att han och Oscar Dronjak var ett så skönt par på scen.

Vilket avhopp av en icke-frontfigur minns du starkast?