Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
Rebellängeln skriver om öppningsspåret på en skiva och dess betydelse. Han bad oss också om våra egna favoriter. Jag började fundera och det är svårt egentligen. Som han säger så kan ju öppningsspåret luras och vara av en helt annan karaktär än övriga skivan. Det finns ju en annan aspekt också-första spåret på skivan är ju i 9 fall av 10 även första låten på bandets konserter. Så i de fall där du har sett bandet live kan ju aspekten att minnet av konserten så att säga grumlar omdömet-och hur ska dessa småintros räknas? Är de första spåret eller en del av låten. Jag har valt att ta med dem i en särskild lista längre ner. Så...here we go...utan inbördes ordning:
("Flag in the ground" (Sonata Arctica, "The days of grays")-2 takter av den låten och jag återfick hoppet om bandet)
"Dark chest of wonders" (Nightwish, "Once")-Börjar med viskande tal i några sekunder och sedan sparkar det igång. Sätter stämningen-dessutom en av Nightwish få genuint glada låtar
"Cassandra" (Theatre of tragedy, "Aegis)-jag vill hasa runt i svart sammetsklänning och dricka rödvin när jag hör den här låten
"Primo victoria" (Sabaton, "Primo victoria")-I rest my case
"Riders of the storm"-(Hammerfall, Crimson Thunder) Rakt på-metal i en av sina bättre stunder.
"Hunting high and low" (Stratovarius, Infinite)-bästa låten på skivan. Lite en lurifax men eftersom den cementerade min kärlek till finsk powermetal så måste den nästan vara med.
"The wicker man" (Iron Maiden, "Brave new world")-läckert att välja en låt med så kort refräng.
"The rise of sodom and gomorra" (Therion, "Vovin")-sätter tonen för det storslagna i skivan.
Nu kommer vi till slamkryparna-dvs. de låtar som föregås av ett intro som är ett separat spår. Tycker att det blir lite orättvist att räkna dem som första spår så de fick en egen lista.
"Ghost Division" (Sabaton, "The Art of war")-en riktig energikick
"Last look at Eden" (Europe, "Last look at eden")-också ett starkt spår som på något vänster lyckas med att vara både energigivande och lite vemodigt på samma gång.
Uppdatering: MrMasa kan sin powermetal och har helt rätt "Flag in the ground" är spår nummer 4 på "The days of grays". Däremot inleddes konserterna på turnén med den. Se där hur inledningsspår på konserterna kan ställa till det ;)
Man ska lyssna på sin dator. Har bara varit upptagen med det där som kallas livet. Jobbat, tränat och varit social. Men nu ska bloggen få sitt och det är dags för en metalpost. Jag funderade på det här med bandnamn häromdagen, när jag och Hagbard pratade om att det finns en division av stridsvagnar döpta efter svenska metalband (klart att det finns en sabaton) och jag sade att det funkar med svenska metalband som Hammerfall, Sabaton, Raubtier, medan finska bandnamn är mer poetiska . Har ni någon gång hittat ett bandnamn som ni är mer förtjusta i än musiken bandet spelar? Jag har några sådana så jag bestämde mig för att helt enkelt göra en lista med några av de vackraste bandnamnen, och några kommentarer om varför jag gillar dem.
Sonata Arctica-hamnar högst för att jag älskar både bandet och musiken
Dark tranquility-mörk stillhet. Vad mer behöver sägas? Inte så förtjust i musiken dock
Det är lite grått just nu men idag tar jag av mig tagelskjortan, tar på mig de nyputsade nitarmbanden och höjer armarna i en "double horns" för Oscar Dronjak som fyller 40 år idag:) Känns naturligt med en liten hyllning här eftersom han är en av de som har haft störst inverkan på mitt musikaliska liv, man kan nog säga att han är en av "The men who made me metal".
Som Youtube-klipp blir det en av mina favoritlåtar "The dragon lies bleeding" från senast jag såg dem.
Det kommer att ta lite tid att bearbeta torsdagen. För att mota bort lite av det och samtidigt hålla mitt nyårslöfte-att hänga mer med vänner-så har jag haft en social aktivitet varje dag i helgen. På fredagen gick jag ut med några vänner för att fira en födelsedag. Det gjorde mig otroligt gott att sitta på en pub, lååångt in i ett valv, dricka några av de godaste öl jag har druckit och prata diverse saker. Vi drog vidare till en nattklubb och sorry, men dansa är inte min grej (undantag orientalisk dans, queertango och haka). Så runt midnatt hasade jag hem i kylan.
Lördagen spenderade jag hemma hos Hagbard med "Game of Thrones". Älskar den serien. Allt från karaktärerna till miljöerna. För mig som ljusälskare (eller "ljusmästare" som jag blev kallad idag) är den rena pornografin. Håller en tumme för den och speciellt för Peter Dinklage på Golden Globe ikväll. Det var otroligt skönt efter att ha ränt runt ute-att bara umgås två stycken i lugn hemmamiljö.
Idag firade jag Padawans 17-årsdag. Mycket trevligt som alltid hemma hos Sisu. Jag har hittat ett avslappnat läge i sociala sammanhang som jag inte kan minnas att jag har haft någon gång. Jag och Sisu har preliminärbokat ett träningspass på fredag. Ska bli kul-hon är grym att träna med och jag behöver nystart på gymmet.
Det här inlägget har gått i en ljus, positiv ton men det går upp och ner just nu. Tror som jag sade tidigare att jag är inne i en process av bearbetning. Att hitta någon annan kille som får mitt ärrade hårdrockshjärta att klappa lite extra känns helt omöjligt just nu. Så nu är jag nyfiken på hur du som läsare har gjort för att komma över hjärtesorg. Hur glömde du honom/henne? Alla tips som inte inkluderar kaninkokning eller andra lagbrott är välkomna.
Jag lämnar er och denna vecka med en lite mini-musikal som jag kan känna släktskap med.
