En engelsk bekant till mig (som numera lever lycklig i Brasilien) sade en gång till mig på en fest han hade anordnat "I'm quite pleased. Lots of strange people met each other tonight". Efter onsdagens filmquiz så förstår jag verkligen vad han menar, även om jag snarare skulle säga "nice people" . Jag och min vän jag haft längst, hädanefter kallad Nystan, hade planerat det sedan länge och på ett spontant infall så bjöd jag in Do Glatem och hans sambo, härmed kallad Lady Glatem och min hårdrockspolare, hädanefter kallad Sober.
Det är alltid lite nervöst att blanda ihop människor men kemin funkade över förväntan. Eftersom både Sober och Do Glatem är hårt inbitna hårdrockare blev det en del hårdrockssnack och både Nystan och Lady Glatem visade sig vara intresserade av stickning. I pausen så hörde jag Sober och Nystan, som kanske inte är människor man tror ska funka så bra ihop, inbegripna i en engagerad diskussion. Jag mös i min stol.Övriga tre var dessutom mycket roade när jag och Do Glatem satt och utmanade varandra med latinska fisknamn-det var nog en rolig syn att se två hårdrockare sitta och ropa "Salmo trutta" och "Perca fluviatilis" till varandra. Han trodde han skulle lura mig med "Salmo Trutta" och säga lax (Salmo salar) men en fiskskadad lurar man inte så lätt. Jag visste att det är öring.
Själva quizet gick sådär-det var svåra frågor men vi skrapade ihop ett antal poäng-och alla lagmedlemmar bidrog så det det var tur att alla var med.
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
torsdag, juli 22, 2010
söndag, juli 18, 2010
You better believe it's right
Det var tre år sedan det hände sist. Då skedde det till havs. I lördags hände det igen-till folkets jubel. Vad då tänker ni? Jo, undertecknad var ute och sjöng karaoke. Eftersom min bästa vän fyllde trettio så var det dags. Så vi gav oss av med en härlig röra av vänkretsar, jag bidrag med min nyfunna manlige vän Do Glatem (som även var värd för Dio-festen) med sambo, min kära 30-taggarvän bidrog med en väninna och hon i sin tur med en vän. Känner ni er lost? Det tog lite tid för oss med.
Jag har spelat amatörteater i tio år, men jag var ändå lite nervös när jag skulle upp på scenen. Så fort jag börjat sjunga första låten "Rock the night" så släppte det. Jag har känt att jag har saknat scenen så det var skönt att så att säga komma hem. Var rädd att rösten inte skulle bära men det gjorde den, t.o.m i "Poison" som jag bävat mest inför. Övriga deltagare (5 av sjöng) sjöng också efter bästa förmåga. Speciellt Do Glatem, som givit mig bilden av att han inte skulle sjunga, stiger plötsligt upp och river av "The Trooper" med lika mycket inlevelse som samtliga övriga sångare tillsammans. Han gav sig också på "The man on the silver mountain" och konstaterar i slutet av sitt framträdande att "Vad sjutton! Det är Dio. Vem f*n fixar det?" Jag lyfter på hatten för de modiga låtvalen.
Jag behöver slipa lite på mina scenframträdanden (läs: Se Do Glatem och lär) men det var inte sista gången jag sjöng.
Jag har spelat amatörteater i tio år, men jag var ändå lite nervös när jag skulle upp på scenen. Så fort jag börjat sjunga första låten "Rock the night" så släppte det. Jag har känt att jag har saknat scenen så det var skönt att så att säga komma hem. Var rädd att rösten inte skulle bära men det gjorde den, t.o.m i "Poison" som jag bävat mest inför. Övriga deltagare (5 av sjöng) sjöng också efter bästa förmåga. Speciellt Do Glatem, som givit mig bilden av att han inte skulle sjunga, stiger plötsligt upp och river av "The Trooper" med lika mycket inlevelse som samtliga övriga sångare tillsammans. Han gav sig också på "The man on the silver mountain" och konstaterar i slutet av sitt framträdande att "Vad sjutton! Det är Dio. Vem f*n fixar det?" Jag lyfter på hatten för de modiga låtvalen.
Jag behöver slipa lite på mina scenframträdanden (läs: Se Do Glatem och lär) men det var inte sista gången jag sjöng.
söndag, juli 11, 2010
Dio-festen
Det gjorde mig gott att ge mig iväg på Dio-fest. Vi var ett litet men entusiastiskt sällskap och jag gjorde nya förtjusande bekantskaper. Grymt skönt efter en hård arbetsvecka att få träffa lite sköna metalsystrar och -bröder och snacka lite skön hårdrock. Tror Dio kikade ner från hårdrockens Valhall och log när han såg oss sjunga tillsammans.Hittade dessutom två nya goda öl-mer om dem i matbloggen.
Just nu går jag på sista krafterna innan semestern. Jag känner mig halvförkyld men det ska nog gå. Det gäller att hitta ögonblicken av lugn. Just finns det i form av ett svalkande fotbad. Värmen är tufft men det går framåt
För alla er som undrar hur jag mår med tanke på att mitt och Ravenlords förhållande tagit slut så är det okej. Jag saknar honom naturligtvis men jag börjar kunna se ljuset igen. Vissa dagar är bra, vissa är inte bra men det går framot.
Just nu går jag på sista krafterna innan semestern. Jag känner mig halvförkyld men det ska nog gå. Det gäller att hitta ögonblicken av lugn. Just finns det i form av ett svalkande fotbad. Värmen är tufft men det går framåt
För alla er som undrar hur jag mår med tanke på att mitt och Ravenlords förhållande tagit slut så är det okej. Jag saknar honom naturligtvis men jag börjar kunna se ljuset igen. Vissa dagar är bra, vissa är inte bra men det går framot.
Etiketter:
ande och själ,
Dio,
Metallivet,
sommar,
Ölsnobberi
fredag, juli 09, 2010
Dios födelsedag
Idag skulle Ronnie James Dio ha fyllt 68 år om han fått leva. Jag förbereder mig för att gå på en fest till hans ära. Detska bli trevligt att träffa lite nytt folk och hedra den fallne krigaren.
De återstående medlemmarna i Heaven&Hell kommer tydligen göra en sista spelning tillsammans för att hedra Ronnie James Dio. Jag förstår dem-att göra ett avslut. Attans persilja att jag inte kan vara där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)